mynameissophia

Hej alla mina trogna följeslagare! (observera den stora ironin där)

Nu tar jag min blogg och flyttar till ny adress! Anledning? Jag tycker min blogg är så himla ful och det verkar lättare att fixa layout på blogspot.com än på blogg.se. Och sen är det alltid skönt att börja på nu kula. Tanken är att det ska bli mer kvalitativa inglägg, fler bilder och fina saker.

Den nya adressen är:

http://mynameissophiaa.blogspot.com/

Observera att mitt bloggnamn är nästan likadant fast sophiaa med två a. För det gick inte med ett a. Sophiaaaaaa. Ja.

Välkomna!

Och så har både jul och nyår rusat förbi. Igen. Jag kom hem till ett snöigt Norrland på kvällen den nittonde. (Om än inte snöigare än Uppsala) Hela familjen kom och hämtade mig på busstationen, vilken lyx! Sen följde några lugna, sköna dagar mest bestående av julbak, sömn, tv-tittande, sömn, någon promenad, mer sömn och tv-tittande. Ja, precis som det ska vara med andra ord. Eller egentligen har väl i stort sett alla dagar sett ut så. Jag har nog sovit i snitt 9-10 timmar per natt. Det är som om jag har gått i ide. Vad är det med mig?!

Jag hann iaf tillverka ett snett och vint pepparkakshus och råkade limma ihop taket som husvägg och tvärtom, men det gick ändå. Jag hann dikta ihop några julrim och se ikapp hela julkalendern. Fem muffins av fem möjliga får årets julkalender av mig! Hurra! Stål-Henrik och Supersnälla Silver-Sara äger!

På julaftonsförmiddagen gick vi på julgudtjänst på Ersbodakyrkan, där vi fick lyssna på skönsång och jag och Jonas fnissade åt en kaninåsna och ett stentyg. Sen åkte vi till våra kusiner. Vi fikade, spelade spel, såg Kalle Anka, tomteverkstan, långben och musse, Ferdinand, Askungen och alla de andra. Men när Kan du vissla Johanna skulle börja så skrek jag att vi skulle stänga av TV:n och så spelade vi spel istället. Sen svullade vi i oss julbord. Gravad lax står högt i kurs hos mig. Sen satte vi oss mätta och belåtna i soffan på min inrådan - julkalendern. Mina släktningar fnissade åt mig i smyg och tyckte att det var töntigt, haha! Men hallå, det SKA ju vara det! Sen införde vi en ny (och blivande tradition), åtminstonde för mig; vi såg Karl-Bertils jul! Det har jag aldrig sett förrut, nej, jag tror vi brukar äta eller öppna julklappar då, så det har aldrig blivit av. Men det var ju fantastiskt roligt! Moralkakornas moralkaka, ta från de rika och ge till de fattiga, hurra, hurra.

Sen kom inte tomten, men vi öppnade julklappar ändå. Jag hade tydligen varit mycket snäll i år. Fick bland anant en stavmixer, påslakan, pjamas, presentkort, bakbunke, garn och stickor, pengar av mormor mm mm. Tackar så mycket!

Någon dag senare så bestämde vi oss som hastigast att skjutsa upp farfar till Piteå. Vädergudarna hade tydligen bestämt att det skulle vräka ner snö just denna dag. Men vi kom fram med livet i behåll, tog nog nästan en timme längre än det brukar ta, snörökshelvete. Vi hann träffa lite släktingar, men for hem redan nästa dag, för enligt vädret skulle det snöa ännu mer senare.

Jag och mamma har sett så mycket tv-program och filmer så det nästan är pinsamt. Annandagen satt jag nästan fastlimmad i soffan. Men vi kan ju skylla på att det har varit så kallt och snöat så GROTESKT mycket. Det snöar fortfarande. Igår snöade det hela dagen och nu hela natten och hela dagen...

Nej, nyår får jag berätta om sen när jag har satt in bilderna i datorn!

Jag trivs så himla bra. Med allt just nu. Med utbildningen, med klassen, med Uppsala, med mitt rum. Och jag vet att jag har sagt det så himla många gånger. Men hur vet man egentligen att man trivs?

Jag tror att man trivs när man:

- Tycker att det är harmoniskt att diska.
- Tycker det är rätt kul att städa badrummet - det blir ju rent sen!
- Vant sig att det regnar hela tiden, och då blir det ju dessto mysigare att komma hem!
- Inte börjar gråta över att kejdan på cykeln hoppar IGEN, för då får man ju gå tillbaka till den trevliga cykelgubben!
- Längtar till gympapasset på Friskis!
- Inte besväras nämnvärt över att plugga på skolan en lördag. Det är ju så roligt att träffa klasskompisarna!
- Tycker att det är mysigt att cykla genom centrum tidigt på morgonen när det fortfarande är mörkt och man tittar på alla ljus i träden längs ån.

Men framförallt trivs jag när jag känner att jag har så himla många fina vänner! Som man kan promenera med, fika med, titta på tv med, prata med och plugga med. Jag blir nästan överväldigad över alla fina människor som umgås med mig! Mig!

Dessutom känner jag att jag uppskattar det lilla i vardagen och jag tycker att de allra flesta dagar är roliga. Dagar när jag är på skolan från tidig morgon till sen kväll, dagar då jag är hemma och lagar mat och tränar.

Idag har jag haft en synnerligen trevlig dag! Först var jag på skolan i några timmar och övade goniometermätning och åt choklamuffins med två klasskompisar. Sen var jag på Lusseshow på Norrlands och på kvällen fick jag fikabesök av två ytterst fina vänner. Kan inte bli bättre. Jo, Lången fixade Spotify till mig igår! Åh, det är ju helt fantastiskt!

Gonatt!

Nu har jag ju lärt känna en massa nya härliga människor här i Uppsala och jag vet att några har hittat hit till min blogg. Så jag tänkte vara så egocentrisk och göra ett inlägg som bara handlar om mig. Mig och mitt liv.

Nu har jag ju tyvärr inte tillgång till resten av familjens bilder, bara mina egna. Hittar därmed ingen bra bild på vårat hus.

Smeknamn: Lotta, Gumman och numera Markan.
Gymnasieutbildning: ett specialutformat program som hette Text & Media (finns inte längre) på en av Umeås största gymnasieskolor.
Favoritfärg: rosa, blått, grönt.

Familj: mamma, pappa, lillebror och katten Missan. Älskar min familj, de betyder allt. Vi (de, kanske jag ska säga) bor i en gul enplansvilla i ett litet samhälle strax utanför Umeå. Med ganska stor trädgård. Mammas stora passion är just trädgården. Hon har väldigt gröna fingrar. Hon jobbar med datorer, gillar att dreja, gå på jympa, sticka, umgås med vänner, att se på töntiga tv-serier och vi pratar ofta på telefon om allt och inget. Min pappa jobbar med el, älskar fiske, friluftsliv, träning, skidåkning (har åkte Vasaloppet två gånger) och har hjälp mig med matten. Min lillebror fyller snart 18, älskar datorer, är lugn och trygg, har aldrig varit någon buspojke, är smart (går natur på gymnasiet och läser en sjuhelsikes massa matte), håller på med rollspel och vi har aldrig bråkat särskilt mycket.


Vårat hus är gult. Och när jag tänker på somrarna när man var liten så associerar jag till solrosor. För mamma brukade så solrosor som växte sig flera meter höga och jag tyckte det var så himla coolt. Den här solrosen är från i somras och blev kanske inte högre än en meter, men den var härligt gul och fin.


Vi har en katt som heter Missan och måste vara en av de snällaste och gosigaste katterna i hela världen. Faktiskt. Hon börjar bli lite till åren, kanske närmare tio år, snart? Tre kullar hann hon få, innan vi lät sterilisera henne. Självklart var det hur kul som helst att ha kattungar. Små ulliga, gulliga, busiga, alldeles underbara små varelser som man kunde titta på i all evighet. Men tre kullar räckte. Jösses, stackars Missan har ju klämt fram hur många ungar som helst! Och alla döpte vi till namn som började på M. Maja, Måns, Murre, Majsan, Max och någon till.


Gölligt.


Vi har en liten båt som vi ror ut med ibland och fiskar upp små abborar som vi släpper ner igen. Och så gör vi upp en eld och njuter av tystnad och frisk luft. Men det händer ju bara någon gång per sommar.

Resor jag gjort: Mallorca för en massa år sedan, Kreta, båtluffning i Grekland, London, Budapest på klassresa i nian, Danmark, Rom i våras med mamma.

Båtluffningen i Grekland:


Min bror, pappa och jag på Naxos.











Rom i våras med mamma:








Jag tycker om att gå på festivaler på somrarna. I år var jag på Peace & Love i Borlänge och Trästock i Skellefteå. Förra året var jag på Storsjöyran och Trästock.



Alla som känner mig vet även att jag gillar att baka och fika. Faktum är att jag gjorde en receptbok som projektarbete i trean. Den är jag lite stolt över.

Jag är fullkomligt besatt av Robert Pattinson, den snyggaste och sexigaste vampyren i världen.

Jag tycker om att åka slalom.

Jag älskar rabarberpaj en sommarkväll på altanen.

Jag är konfirmerad. Men jag skulle tyvärr inte säga att jag är kristen. Jag önskar att jag trodde på "något", men jag vet inte riktigt hur man gör.

Jag kan vara ganska blyg innan man lär känna mig. Jag avskyr egentligen att komma till en samlig främmande människor. Men när man sedan lär känna folk är det jättekul. Att komma till en ny klass måste ju vara något av det jobbigaste som finns.

Artister jag gillar är till exempel Frida Hyvönen, Anna Ternheim, Florence Valentin, Keane, Miss Li, Annika Norlin, Two Withe Horses, Coldplay, Lykke Li, Markus Krunegård och en massa fler.

Jag spelade fotboll tills jag började åttan. Det var väl aldrig riktigt min grej. Sen spelade jag badminton ett tag. Det tyckte jag var jättekul och jag blev rätt bra tillslut om jag får säga det själv. Jag tävlade aldrig eller så, men det var kul ändå.

Högstadiet är nog den minst trevliga perioden i mitt liv. Självklart var det kul stundtals, men o så jobbigt ibland. Jag var så osäker på mig själv, jag tyckte jag var så stor, men det var jag ju inte. Jag visste ingenting och jag ville så mycket men vågade inget. För det mesta var det jobbigt att bara gå genom korridoren. Jag hatade de flesta (alltså inte alla, jag tror ni vet vilka som inte ska ta åt sig) i min klass. Jag tyckte det var en klass från helvetet. En dag var jag speciellt arg och skrev i min dagbok "jag hatar min klass, de är helt jävla cp, helvetesjävlaskitklass". Då var gymnasiet en mycket bättre period.

Och imorgon ska jag ta tåget till Stockholm och hälsa på två kära vänner! Det blir kalas!

Ja, jag vet inte riktigt vad det här inlägget kom att handla om, men nu måste jag gå och lägga mig! Hejdå!

Ibland händer det att jag tänker "var är jag?".

Jag ska förklara. Först bodde jag i Sävar i 19,5 år. Sen flyttade jag till en lägenhet i Umeå. Sen flyttade jag hem igen över sommaren. Sen bodde jag på Kantorn en månad. Sen bodde jag i Sävja en månad. Och nu bor jag på Kantorn igen, i huset mittemot där jag bodde förrut.

Är det konstigt att jag blir lite snurrig? Och på varje ställe så skapar man sig ju sitt eget hem. Sin tillvaro. Man sover och vaknar upp i en säng. Man kokar sina frukostägg och cyklar till skolan på en väg som man lär känna utan och innan. Man uppäcker promenad- och joggingrundor. Sen helt plötsligt ändras allt och man vaknar upp i en annan säng, kokar ägg på en annan spis, cyklar en annan väg till skolan, promenerar på andra vägar.

Och det är ju inget fel med det, absolut inte. Faktum är att jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv. Förrut har jag alltid trott att jag är väldigt hemmakär och vill ha mitt eget så jag kan känna mig trygg. Men nu har jag lärt mig att det går att vakna upp i olika rum, i olika sängar och koka ägg på olika spisar. Men det är klart att det är skönt att äntligen sätta sig ner på riktigt och känna att här bor jag. På riktigt.

Men ibland blir jag som sagt lite förvirrad. När jag är ute och promenerar i mörkret så kan jag ibland fundera under en millisekund var jag befinner mig. I Sävar? I Umeå? Eller i Sävja? För där i mörkret, under gatlycktorna och strilande regn så är det inte så självklart. För mörker och gatlycktor och regn är desamma överallt.

Och ibland händer det att jag nästan vill nypa mig i armen; är det här på riktigt?! Bor jag verkligen i Uppsala? Som jag har längtat så mycket efter ända sedan gymnasiet? Kan man verkligen trivas så här bra? Med klassen? Med utbildningen? Herregud, jag har ju kommit in på sjukgymnastprogrammet, det måste vara en dröm!

Jag tycker det är en ynnest att leva i sin dröm. Förvirrande, men ack så roligt.


Jag har blivit duktig på att packa. Och packa upp.

Allt blir så mycket lättare om man uppskattar det lilla. Försöka hitta guldkorn i vardagen typ.

- Igår kväll när jag cyklade iväg till Friskis & Svettis upptäckte jag att det INTE regnade! Jag cyklade med ett leende på läpparna.
- På jympapasset i lördags spelades en Two Withe Hourses-låt när vi stretchade! Det var ytterst nära att jag började vifta med armarna och ropa "Hallå, hör ni? Hör ni?! Det är Two Withe Horses! Från Sävar ju! Hör ni vad bra de är!"
- Idag bakade jag chokaldmuffins när jag kom hem från skolan. Åh, de blev så härligt sega och mjuka.
- Anna Ternheim i öronen på en kvällspromenad (utan regn, igen!)


På blåbärsplockning i augusti. Blåbär och sena sommarkvällar är guldkorn.

Nu har jag ju bott här i mitt 20 kvadratmeter stora studentrum i snart två veckor och inga bilder har lagts upp! Ja, jag kan ju skylla på tentan, men lite skandal är det. Så, bättre sent än aldrig, här kommer lite bilder. Men tilläggas bör att det ju inte är "klart" (det blir aldrig klart, man kan inte säga att ett rum är klart), det är inte uppsatt något på väggarna än, så det ser väldigt kalt ut.


Min kära, kära säng. En 120 cm bred Sultan Singås. Med blommiga kuddar och braig förvaring under.


Brevid sängen står en stol som sängbord. Jag blir så glad, för nästan alla som kommit och hälsat på har sagt att de tycker stolen är fin! Och den köpte jag på loppis i somras! Riktigt gammal är den. Ljust grön, och färg som flagar. Väckarklockan som står på stolen är också loppis. Och ramen ska självfallet få en fin bild i sig, så snart jag hittar något fint nog att sätta i den.


Till vänster har jag en spegel och fåtöljen POÄNG samt ett provisoriskt sidobord av lådor. Bakom fåtöljen står en tvättkorg.


Och fönstret. Fönstret står mitt emot dörren. Bilden i ramen är från midsommarafton förra året. Det är en av de finaste bilder jag har! Nu ser jag att fönstret var skitigt. Attans.


Ett stökigt skrivbord. Jag äter finn crisp med nyköpt prästost, jordnötter och dricker varmchoklad. Hyllerna är ju sånadär som alla har, som finns i rummet när man flyttar in.


Jag har en förkärlek för plåtburkar. Skålar och brickor kommer strax efter. Jag tycker även om prickar och blommor. Och pasteller. Så de här två, ja de är ju rätt perfekta.


Byrån ASPELUND står bredvid dörren och är så fin med sina handtag. Den rymmer massor; underkläder, smycken, handdukar, lakan, hårtork, verktyg, ugnsformar mm. Ser ni den rosa lilla skålen med vita prickar? Den köpte jag på Åhlens i veckan. Den kunde jag bara inte motstå.


Och tv har jag ju! Mamma och pappa tog hit den. De fick nämligen den briljanta idén att köpa en platt-tv, sisådär en tidsepok efter resten av befolkningen. Prickig låda, jag tycker mig skönja ett visst mönster (höhö).

Japp, det var det. Mitt lilla fina rum! Men som sagt, lite grejer saknas.

I fredagseftermiddag anlände Ivarsson i egen hög person, körandes i sin silverfärgade Bettan. Jag fick guida henne i mobilen den sista biten, men det klarade hon galant.



På kvällen körde vi in till stan och mötte upp läkarstudent-Malin!




Vi satte oss på Waynes och jag åt en grillad foccacia med parmaskinka. Mycket gott. Sedan delade jag och Ivis på kladdkaka till efterrätt. Ivis fick en födelsedagspresent i efterskott av Malin och Ivis blev så glad så glad.



Sen knatade vi iväg till SF för att placera våra bakdelar i en biosalongstol och se på Coco - livet före Chanel. Den var bra, jag gillade den. Den var inte som jag trodde. Handlade mest om relationer och kärleksproblem. Men Coco var väldigt cool. Väldigt annorlunda och rebellisk för att vara en kvinna på den tiden. Hon varken beteede sig, pratade eller klädde sig som andra kvinnor. Hon hade svar på tal, sa vad hon tyckte och ifrågasatte könsnormer. När filmen var slut körde vi hem till Malin för en kopp te, varpå jag och Ivis körde hem till mig och somnade snabbt.

Igår körde vi in till stan och mötte upp Malin. Vi började på HM, där vi var inne hur länge som helst kändes det som. Jag köpte svart t-shirt med paljettränder, "jacka" och nagellacksborttagning.



När vi började bli hungriga gick vi till Norrlands för det omtalade lördagsfikat. Och jag kan inte annat än klaga; god (STOR) macka med skagenröra och en stor browniekaka med valnötter för den sammanlagda summa av 40 kronor. Det har ju till och med en fattig student råd med. Hurra!

Mätta och belåtna knatade vi iväg mot Studentbokhandeln, med ett litet stopp i VÄRLDENS finaste butik som jag tror heter Mamsell. De har så mycket fint att det är lätt hänt att man kommer ut därifrån helt tomhänt för man vet inte vad man helst vill ha. Men den här gången kom vi INTE tomhänt ut därifrån... Hursomhelst, vidare till Studentbokhandeln där jag köpte ett inplastat papper med kroppens skelett på ena sidan och muskler på andra sidan. Blev tipsad av Sofia Lång, och ja säger Hurra! Vad bra!



Här sitter jag och Ivis vid provrummen inne på Indiska. Vi beklagade oss för varandra över hur det hade kunnat spåra ur så mycket... Men vi var glada och sockerhöga ändå. Hahaah! Sen for vi hem, hade lite massagestund och sedan lagade vi tacos. Här är kläderna jag köpte:





Och det här köpte jag inne på Mamsell! Plåtburkar, jag dör lite.



Under helgen råkade jag fälla kommentaren "men det är väl ingen större skillnad på cheesebollar och ostkrokar?", varpå cheesbolleberoende/dyrkande Ivarsson gav mig fingret och upprättade ett reglerrätt smakprov för att demonstrera skillnaden.



Cheesebollarna är i den stora påsen. Exerten själv hävdade att ostbollarna är som västerbottensost och ostkrokar som hushållsost. STOR skillnad alltså.



"Och det är ju dessutom STOR skillnad på färgen!!" hävdade dessutom experten. Ska kanske inte uttrycka min åsikt i det hela, men jag är överlag med en chipsmänniska än ostkroks/bolls-människa. Fast det är ju gott ändå ;)

Sen såg vi på Rent och Mulan. Det var så bra så bra!

Vilken trevlig helg! Tack för besöket Ivis och Malin!

PS. Rubriken är hämtad ur Mulan. Som förövrigt är en väldigt bra film.

Det var ju typiskt att mina solroskärnor skulle ta slut just nu, när jag har 13, 50 kronor kvar tills på fredag. Jag som älskar fil med solroskärnor, jag äter det varje dag till frukost! Näe, skämmes på mig, jag köpte ju digestivekex idag, det var ju frukstansvärt onödigt. Inte får man väl ett paket solroskärnor för 13,50? Jag får leva på linfrön helt enkelt. Livet är hårt.

Det var imorse jag såg den. Monstret. Ondskan från hell. Jag stod vid min säng och packade det sista i väskan, redo att cykla iväg till skolan. Och då - då ser jag hur något rör sig på väggen och jag hoppar till.

Världens största spindeln.

Jo, jag lovar. En sån där spinkig jävel med flera centimeter långa ben. Och den går över väggen, viftar med sina äckliga ben och jag blir så nervös. Men vad ska jag göra? Jag måste ju cykla iväg (fysatan, det var motvind och 1,3 plusgrader ute när jag åt frukost), och inte finns det någon vaken person i huset att ropa på.

När jag kom hem igen och öppnade dörren till min källare kom jag ihåg monstret. Jag gick sakta in, spanade längs väggar, golv och tak. I soffan, på bordet. Jag kan inte hitta monstret. Och det är det värsta jag vet. Helt seriöst. För jag vet ju att monstret är här någonstans och den kan komma fram precis när som helst. Utan förvarning. Klättra uppför mitt ben, kika fram bakom datorn, krypa på min arm, fira ner sig över mitt huvud.... AAAAHHHHH!!! Det kryper i hela kroppen och jag vet inte vad jag ska göra! Nu sitter jag ju ändå här i soffan. Spanar mot väggen ibland. Så fort jag ser något monsterliknande hoppar jag till. När jag skulle gå upp till köket så såg jag en mattfrans som spretade och jag hoppade faktiskt till och hjärtat slog ett extra slag.

Men vad ska jag göra om jag hittar monstret? Jag ser två utvägar: 1) om monstret är på golvet så kan jag kasta en bok på denne. Annars 2) måste jag gå med svansen mellan benen och be någon här i huset ta bort monstret. Något annat är en möjligt.

Nu över till en betydligt trevligare incident! Som jag skrev tidigare infann sig en sedvanlig motvind from hell när jag skulle cykla till skolan. Benen kändes som bly och jag kom några minuter för sent till första föreläsningen (vilket ju iofs inte gör något, om det inte hade varit för det faktum att om man kommer sent hamnar man längst bak i salen och får kisa så man får ont i pannan om man ens orkar försöka se något.) Men idag! Idag inträffade det högst sällsynta fenomenet medvind!

Jo, du hörde rätt. Medvind. Någon gång tyckte jag mig till och med se halsduken fladdra lite framåt! FRAMÅT! Det gick ju visserligen inte fort (att cykla fort är inte min grej, har aldrig varit, kommer aldrig att bli), men det kändes iaf inte som att jag skulle dö mitt på vägen. Det var nästan behagligt! Pieace of cake, tänkte jag och trampade på, tills jag kom till 0,5 graders uppförslutning och jag återigen förbannar mina svaga ben, dåliga kondotion och opumpade däck (jo, jag inbillar mig att det är de opumpade däckens fel att det går så tungt, men jag är helt oförmögen att göra något åt det, cykelpumpar har heller aldrig varit min grej, de funkar inte i min närvaro).

Nåväl, det har väl överlag varit en helt okej dag. Föreläsningar på förmiddagen om Cetrala nervsystemet, där jag den mesta delen av tiden ansträngde mig för att inte somna sittandes och efter lunchen satt jag med några och svarade på instuderingsfrågor till typ klockan 4. Nu ska jag ge mig ut i kylan och jogga några steg.

Just det! Jag råkade handla på ICA idag för 83 kronor. Det ger mig 13, 50 kvar att leva på till på fredag. Köpstopp för min del alltså. Tjohoo, jag är helt dum i huvudet.

Adjöss!

Helgen har haft sina ups and downs, men i fredagskväll hade jag iaf riktigt trevligt hos Johanna S i klassen. Jag tror vi skyller på Benny, kanske...?

Hursomhelt, så lämnar jag det där och berättar om en av helgens downs; i söndags någon gång så satte jag mig på sängen och råkade då i ett mindre intelligent ögonblick placera rumpan på min väska, varpå jag hörde ett litet "klick". Reste mig, öppnade väskan och insåg att jag i ett ännu mer IQ-befriat ögonblick lämnat mitt bankkort helt löst i väskan. Och nu var det trasigt. Inte i två delar, men en spricka rakt igenom det svarta där man "drar" kortet. Inte möjligt att böja rakt. Efter en rad mindre sofistikerade ord bestämde jag mig ändå för att se det från den ljusa sidan; idag gjorde jag nämligen slag i saken och knatade in på Swedbank (där jag berättade om den tragiska incidenten) och frågade ut damen om Visa-kort. Det slutade med att jag beställde något studenterbjudande-Visa-kort. Som inte ska kosta någonting, lovade hon. Det gillar jag. Gratis är bra.

Jag frågade hur länge hon trodde det skulle ta innan kortet kommer. Hon trodde på fredag. Det beyder att jag inte kan ta ut pengar tills på fredag. Visst, det går ju säkert att ta ut pengar där på banken, och det är väl möjligt att kortet kanske fungerar att betala med, tanten visste inte riktigt. Men jag bestämde mig för att det här ska bli min utmaning i veckan! Jag ska bara leva på kontanterna jag har i plånboken. På vägen hem handlade jag på ICA för 34 kronor (finn crisp, krossade tomater, nudlar för 1,90 kr, purjolök och icas ballerinakex) och jag har nu 95 kronor och 50 öre att hushålla med tills på fredag.

Jag tror det här är grymt nyttigt för mig, för jag har nästan bokstavligen strött pengar om mig den senaste tiden. Imorgon ska jag ta med en matlåda med nudelwok med bönor. Sen kommer jag nog mest att leva på linssoppa (gjorde stor sats idag) och chili con carne (gjorde någon sorts köttfärssås med kidneybönor och kikärtor igår) och ris. Studentlivet inbjuder till väldigt variationsrik kost, oja. Kanske blötlägger och kokar jag kikärtorna jag har i skafferiet.

Mest orolig är jag för att det ska komma någon högst oväntad utgift, men det löser sig nog. Håll tummarna för att jag klarar veckan! Spännande utmaning!

Hejdå!

Jag tycker om den delen av hösten när det är klarblå himmel, strålande sol och gula och röda löv i träden när man cyklar till och från skolan. När luften är klar och frisk och krispig. När man virar en halsduk flera varv runt halsen. När man börjar dricka te. Då gillar jag hösten. Faktiskt.

Så jag ska passa på att njuta.

Läser på Aftonbladet "Här  tjänar kvinnor mer", en artikel som handlar om löneskillnader. I de allra flesta yrkeskategorier tjänar män mer än kvinnor. De tar upp några exempel; inom tjänstesektorn tjänar män 10% mer. Manliga banktjänstemän och kreditrådgivare tjänar i snitt 42 000, kvinnor 30 000. (Man skulle ju kunna tro att de som jobbar på bank kan räkna...) En manlig VD i Sverige tjänar i genomsnitt 74 800 kr. En kvinnlig VD 61 000, det vill säga en skillnad på 23%. 23 PROCENT! Det är nästan en fjärdedel!

SJUKT!

Jag menar, hur svårt kan det vara att sätta SAMMA lön för SAMMA arbete till två personer med olika kön? Tydligen väldigt svårt. Men jag förstår det inte.

Hursomhelst så handlar ju artikeln om yrken där kvinnor faktiskt tjänar mer än männen (eller lika). Det handlar tydligen främst om vårdyrken eftersom det är kvinnor som dominerar på de arbetsplatserna. Men där är ju tyvärr lönerna överlag lägre också.

Så - om du som kvinna vill tjäna mer än män tipsar Aftonbladet att du ska bli: flygvärdinna, biomedicinsk analytiker (i snitt svindlande 300 kr mer), speciallärare, chefer för mindre enheter inom vård och omsorg, inköps- och distributionschef, politiker (samma lön) eller driftchef inom byggverksamhet.

Men jag tycker fortfarande att det är så sjukt så det nästan är skrattretande. Man tror inte att det är sant. Helt galet egentligen.

Vad tycker ni? Egna erfarenheter?

Godnatt!

PS. Dagens skelettdel på bloggen för oerfarna: spina iliaca anterior superior. Det är knölen som man känner framme på höften. Anterior betyder att den är på framsidan, superior att det är den övre knölen. Den finns självklart en knöl längre ner, och knölar på baksidan av höften.

Jag tycker att snor kan vara ganska fascinerande. Om du inte tycker det så kanske du inte ska fortsätta läsa.

Det bör väl klarläggas att andras snor självfallet är snuskigt äckligt. Men nu är det mit eget snor jag tänkte prata om. Jag var ju lite smått (hysteriskt) orolig att jag fått svininfluensan förra veckan, men det var bara en vanlig förkylning. Först hade jag äckligt ont i halsen, usch och fy, ni vet sådär när det känns som att strupen är en millimeter i diameter och den ska spricka varje gång man sväljer. Ja, det var inte kul. Sen övergick halsontet och liksom gick upp i näsan och stimulerade snorproduktionen något ofanligt. Jag har gått runt och låtit som en gris i flera dagar.

Det är inte som att det rinner konstant, bara när det är så mycket så jag inte kan dra in det mer. Då måste jag genast springa till närmsta toalett och snyta mig. Och jag snyter och snyter. Och snyter lite till. Men det tar aldrig slut. Så tillslut ger jag upp. Men idag när jag kom hem från universietet så tänkte jag att nu jävlar, nu ska allt banne mig ut. Så jag snöt och snöt. Säkert 1,5 meter toapapper, jag svär. Bara snöt och snöt. Och det var ganska coolt, för snoret var liksom inte en homogen vätska, utan det kom liksom i omgångar, nästan lite som klumpar. Fast stora slemmig klumpar. Och det var inte genomskinligt utan liksom ljusgult/vitt. Tillslut kändes det ganska tomt. Skönt! Tänk att jag gått runt med typ 1 dl snor! Var ligger det? I bihålorna? Bakom kinderna? Herregud! Jag måste inte bara ha låtit som en gris - utan också sett ut som en idag!

Har fakiskt inte behövt snytit mig så mycket sen dess. Det gjorde undervärk. Hoppas ni förstår min fascinaion och inte bara tycker jag är äcklig.


PS. Sök på Lady gaga acoustic paparazzi på youtube. Sjukt bra!

Idag hände något hemskt. Jag cyklade på en cykelväg mitt inne i stan, på väg hem från universitetet. Jag bestämde mig för att cykla om en kvinna framför mig, för hon cyklade ganska långsamt. Så jag kör ut lite åt vänster. Men då är det som att hon också kör ut lite åt vänster och jag hinner inte väja mer. Så precis när jag kör om henne så kör hon liksom in i mig, typ i bakdäcket eller nåt, jag vet inte riktigt. Allt gick så fort. Man hinner inte registrera allt. Sen hör jag henne ramla, jag stannar och springer tillbaka.

Hon satt på marken och grät. Jag sa förlåt, det var verkligen inte meningen säkert femton gånger. Jag kände mig så dum, så skamsen. Två personer som hade sett det hela kom fram. De sa typ att det inte var något jag kunde göra. Hon ville inte till sjukhuset. Hon klagade över att hon hade ont i ett ben. Jag frågade om det var något jag kunde göra och tillslut bad hon mig leta efter is. Så jag cyklade till närmsta café, men de hade ingen is där. Förklarade vad som hade hänt för kassörskan. Hon sa att om kvinnan inte ville till sjukhuset så är det ju inte så mycket att göra. Så jag cyklade tillbaka till kvinnan (som hade en väninna med sig). Hon grät fortfarande och jag kände mig så hemsk. Men tillslut provade hon cykla iaf, för hon hade en son som hon skulle hämta på dagis. Så då cyklade jag också iväg.

Usch, jag är så hemsk! Om det ändå var jag som hade ramlat och gjort illa mig! Det var ju verkligen inte meningen.

Håll er borta från mig.

Jag trodde att jag var för kvotering. Ni vet att man har pratat om att kvotera in kvinnor i högre positioner, styrelser etc. Och det är ju jättebra! Man måste få in kvinnor för att fler ska komma in. Visst, det blir lite orättvisare för männen, men de har ju redan mycket lättare att få chefspositioner och liknande, så det är ju egentligen inte alls orättvist.

Och så fick jag för ett tag sedan höra att man kvoterade in killar på utbildningen som jag går. Min första reaktion var att jag blev arg. Herregud!! Här har jag kämpat hela gymnasiet för att kunna stoltsera med mina - i mina ögon - ganska bra betyg. Jag läste Naturkunskap B på komvux i våras samtidigt som jag jobbade. Och så kommer jag inte in. Jag blir reserv. Och så visar det sig att killar med lägre betyg liksom får smita före i kön. Bara sådär. Medan jag hamnade i en fruktansvärt irriterande ovisshet i flera veckor (ska jag söka boende, ska jag packa, ska jag söka något annat?).

Sen stannade jag till. Och skämdes lite över min plösliga aggression. Herregud, tänkte jag så? Jag som har varit FÖR kvotering. Och jag förstår ju varför de kvoterar in killar.

Är jag verkligen så enkelspårig att jag tycker något i teorin, men när det inte gynnar mig i praktiken så vänder jag plötsligt om?

Klart jag blir irriterad när jag med mina 18,6 inte kommer in, medan en kille på kanske 14 poäng slinker före.
Så nu är jag splittrad. Jag vet inte vad jag ska tycka. Kvotering eller inte? Rättvist eller inte? Hur tänker ni?

Vi har nu börjat med anatomi och det kan ibland kännas som rena grekiskan (fastän det ofta är latin, haha, där fick jag till det). Nu satt jag precis och läste i en bok om naglar. Såhär förklarade boken vad det är:

"Naglar är de platta hornplattor som finns på doralsidorna av fingrarnas och tårnas ytterfalanger hos primater."

Men herregud, alla vet väl vad naglar är.

Det var ganska mycket intressant att läsa om huden också;

"Färgen är gulvit eller gråvit med en röd- eller blåaktig ton beroende på underhudens blod- och fettinnehåll. Huden har en karaktäristisk matt ton som påminner om siden. Detta beror på ljusets reflektion från en mängd fina ojämnheter på ytan. Om ytrelifen sträcks ut som tex. abdominalhuden över en gravid uterus eller en stor tumör, blir huden blank och kraftigt reflekterande."

Hahahahahhahaaa!! Det är ju bara att titta på sin egen hud för att avgöra färgen. Sen var det ju lite kul att jämföra huden med siden. Och sista meningen betyder typ: Om huden sträcks ut tex. över en gravid mage blir huden blank. Uterus betydde typ livmoder.


Idag efter lunchen fick jag ont i halsen Bara sådär. Känns svullet, gör ont när jag sväljer. Ajaj. Börjar rinna från näsan nu också. .... Nöff nöff..??






Nej, detta är ingen modeblogg. Tänkte bara visa mina fina skor jag köpte förra veckan. Och två väskor som jag köpt på second hand! Den röda för 35 kr och den blå för 45 kr. Ganska lagom sådär för en fattig student. Den röda hade jag på nollesittningen.

Gonatt på er!