mynameissophia

Läser på Aftonbladet "Här  tjänar kvinnor mer", en artikel som handlar om löneskillnader. I de allra flesta yrkeskategorier tjänar män mer än kvinnor. De tar upp några exempel; inom tjänstesektorn tjänar män 10% mer. Manliga banktjänstemän och kreditrådgivare tjänar i snitt 42 000, kvinnor 30 000. (Man skulle ju kunna tro att de som jobbar på bank kan räkna...) En manlig VD i Sverige tjänar i genomsnitt 74 800 kr. En kvinnlig VD 61 000, det vill säga en skillnad på 23%. 23 PROCENT! Det är nästan en fjärdedel!

SJUKT!

Jag menar, hur svårt kan det vara att sätta SAMMA lön för SAMMA arbete till två personer med olika kön? Tydligen väldigt svårt. Men jag förstår det inte.

Hursomhelst så handlar ju artikeln om yrken där kvinnor faktiskt tjänar mer än männen (eller lika). Det handlar tydligen främst om vårdyrken eftersom det är kvinnor som dominerar på de arbetsplatserna. Men där är ju tyvärr lönerna överlag lägre också.

Så - om du som kvinna vill tjäna mer än män tipsar Aftonbladet att du ska bli: flygvärdinna, biomedicinsk analytiker (i snitt svindlande 300 kr mer), speciallärare, chefer för mindre enheter inom vård och omsorg, inköps- och distributionschef, politiker (samma lön) eller driftchef inom byggverksamhet.

Men jag tycker fortfarande att det är så sjukt så det nästan är skrattretande. Man tror inte att det är sant. Helt galet egentligen.

Vad tycker ni? Egna erfarenheter?

Godnatt!

PS. Dagens skelettdel på bloggen för oerfarna: spina iliaca anterior superior. Det är knölen som man känner framme på höften. Anterior betyder att den är på framsidan, superior att det är den övre knölen. Den finns självklart en knöl längre ner, och knölar på baksidan av höften.

Jag tycker att snor kan vara ganska fascinerande. Om du inte tycker det så kanske du inte ska fortsätta läsa.

Det bör väl klarläggas att andras snor självfallet är snuskigt äckligt. Men nu är det mit eget snor jag tänkte prata om. Jag var ju lite smått (hysteriskt) orolig att jag fått svininfluensan förra veckan, men det var bara en vanlig förkylning. Först hade jag äckligt ont i halsen, usch och fy, ni vet sådär när det känns som att strupen är en millimeter i diameter och den ska spricka varje gång man sväljer. Ja, det var inte kul. Sen övergick halsontet och liksom gick upp i näsan och stimulerade snorproduktionen något ofanligt. Jag har gått runt och låtit som en gris i flera dagar.

Det är inte som att det rinner konstant, bara när det är så mycket så jag inte kan dra in det mer. Då måste jag genast springa till närmsta toalett och snyta mig. Och jag snyter och snyter. Och snyter lite till. Men det tar aldrig slut. Så tillslut ger jag upp. Men idag när jag kom hem från universietet så tänkte jag att nu jävlar, nu ska allt banne mig ut. Så jag snöt och snöt. Säkert 1,5 meter toapapper, jag svär. Bara snöt och snöt. Och det var ganska coolt, för snoret var liksom inte en homogen vätska, utan det kom liksom i omgångar, nästan lite som klumpar. Fast stora slemmig klumpar. Och det var inte genomskinligt utan liksom ljusgult/vitt. Tillslut kändes det ganska tomt. Skönt! Tänk att jag gått runt med typ 1 dl snor! Var ligger det? I bihålorna? Bakom kinderna? Herregud! Jag måste inte bara ha låtit som en gris - utan också sett ut som en idag!

Har fakiskt inte behövt snytit mig så mycket sen dess. Det gjorde undervärk. Hoppas ni förstår min fascinaion och inte bara tycker jag är äcklig.


PS. Sök på Lady gaga acoustic paparazzi på youtube. Sjukt bra!

Idag hände något hemskt. Jag cyklade på en cykelväg mitt inne i stan, på väg hem från universitetet. Jag bestämde mig för att cykla om en kvinna framför mig, för hon cyklade ganska långsamt. Så jag kör ut lite åt vänster. Men då är det som att hon också kör ut lite åt vänster och jag hinner inte väja mer. Så precis när jag kör om henne så kör hon liksom in i mig, typ i bakdäcket eller nåt, jag vet inte riktigt. Allt gick så fort. Man hinner inte registrera allt. Sen hör jag henne ramla, jag stannar och springer tillbaka.

Hon satt på marken och grät. Jag sa förlåt, det var verkligen inte meningen säkert femton gånger. Jag kände mig så dum, så skamsen. Två personer som hade sett det hela kom fram. De sa typ att det inte var något jag kunde göra. Hon ville inte till sjukhuset. Hon klagade över att hon hade ont i ett ben. Jag frågade om det var något jag kunde göra och tillslut bad hon mig leta efter is. Så jag cyklade till närmsta café, men de hade ingen is där. Förklarade vad som hade hänt för kassörskan. Hon sa att om kvinnan inte ville till sjukhuset så är det ju inte så mycket att göra. Så jag cyklade tillbaka till kvinnan (som hade en väninna med sig). Hon grät fortfarande och jag kände mig så hemsk. Men tillslut provade hon cykla iaf, för hon hade en son som hon skulle hämta på dagis. Så då cyklade jag också iväg.

Usch, jag är så hemsk! Om det ändå var jag som hade ramlat och gjort illa mig! Det var ju verkligen inte meningen.

Håll er borta från mig.

Jag trodde att jag var för kvotering. Ni vet att man har pratat om att kvotera in kvinnor i högre positioner, styrelser etc. Och det är ju jättebra! Man måste få in kvinnor för att fler ska komma in. Visst, det blir lite orättvisare för männen, men de har ju redan mycket lättare att få chefspositioner och liknande, så det är ju egentligen inte alls orättvist.

Och så fick jag för ett tag sedan höra att man kvoterade in killar på utbildningen som jag går. Min första reaktion var att jag blev arg. Herregud!! Här har jag kämpat hela gymnasiet för att kunna stoltsera med mina - i mina ögon - ganska bra betyg. Jag läste Naturkunskap B på komvux i våras samtidigt som jag jobbade. Och så kommer jag inte in. Jag blir reserv. Och så visar det sig att killar med lägre betyg liksom får smita före i kön. Bara sådär. Medan jag hamnade i en fruktansvärt irriterande ovisshet i flera veckor (ska jag söka boende, ska jag packa, ska jag söka något annat?).

Sen stannade jag till. Och skämdes lite över min plösliga aggression. Herregud, tänkte jag så? Jag som har varit FÖR kvotering. Och jag förstår ju varför de kvoterar in killar.

Är jag verkligen så enkelspårig att jag tycker något i teorin, men när det inte gynnar mig i praktiken så vänder jag plötsligt om?

Klart jag blir irriterad när jag med mina 18,6 inte kommer in, medan en kille på kanske 14 poäng slinker före.
Så nu är jag splittrad. Jag vet inte vad jag ska tycka. Kvotering eller inte? Rättvist eller inte? Hur tänker ni?

Vi har nu börjat med anatomi och det kan ibland kännas som rena grekiskan (fastän det ofta är latin, haha, där fick jag till det). Nu satt jag precis och läste i en bok om naglar. Såhär förklarade boken vad det är:

"Naglar är de platta hornplattor som finns på doralsidorna av fingrarnas och tårnas ytterfalanger hos primater."

Men herregud, alla vet väl vad naglar är.

Det var ganska mycket intressant att läsa om huden också;

"Färgen är gulvit eller gråvit med en röd- eller blåaktig ton beroende på underhudens blod- och fettinnehåll. Huden har en karaktäristisk matt ton som påminner om siden. Detta beror på ljusets reflektion från en mängd fina ojämnheter på ytan. Om ytrelifen sträcks ut som tex. abdominalhuden över en gravid uterus eller en stor tumör, blir huden blank och kraftigt reflekterande."

Hahahahahhahaaa!! Det är ju bara att titta på sin egen hud för att avgöra färgen. Sen var det ju lite kul att jämföra huden med siden. Och sista meningen betyder typ: Om huden sträcks ut tex. över en gravid mage blir huden blank. Uterus betydde typ livmoder.


Idag efter lunchen fick jag ont i halsen Bara sådär. Känns svullet, gör ont när jag sväljer. Ajaj. Börjar rinna från näsan nu också. .... Nöff nöff..??






Nej, detta är ingen modeblogg. Tänkte bara visa mina fina skor jag köpte förra veckan. Och två väskor som jag köpt på second hand! Den röda för 35 kr och den blå för 45 kr. Ganska lagom sådär för en fattig student. Den röda hade jag på nollesittningen.

Gonatt på er!

Först krånglade bilduppladdningen i någon dag. Sen bodde kameran hos Johanna över helgen. Därav dålig bilduppdatering. Och det är ju synd, för jag tycker om bilder.



Såhär bodde jag de första dagarna i Lovisas rum, innan mamma kom med resten av mina grejor. Det var ganska sorgligt.


Jupp, en enda väska. Och datorn.


Jag, Sofia och Johanna hade en jätterolig ost-och vinkväll förra helgen! Här har vi snyggingarna i fråga.


Sen tog vi en drink på Lingon.


I fredags hade vi nollesittning och var så tjusiga allihopa! Här är Johanna, jag och Linnéa. Sofia L hade varit snäll nog att låna mig en superfin klänning! Tack :)


Sofia och Johanna. Vi hade lite förfest hos Johanna!


Vi försökte ta gruppbilder med självutlösare. Med min kamera gick det mindre bra...


De här två rosa lådorna är bland det finaste jag har i mitt rum. Förutom att de är rosa så är det små hjärtan och körsbär på dem. Inköpta på Åhlens.


I en av dem har jag alla mina fina rosetter. Jag har en stor svart (Gina tricot), två små gröna (HM), en guldbrosch (HM), en guldring med "diamanter" (HM) samt ett likadant halsband (också HM). Det är så fint så fint.

Jag är ju egentligen helt dum i huvudet som sitter här och laddar upp bilder när jag egenligen ska sitta och rita cellens olika organeller. Men det brukar ju som bli så. Och jag säger då det; på gymnasiet hade cellen inte alls så här många olika organeller och konstiga saker som knappt går att uttala!! Inte kul.

Ha det bra!

Jag är rädd för massor av saker.

Jag är rädd för mörkret.
Jag är rädd för skuggor.
Jag är rädd för att gå nära tjocka, höga häckar och buskar när det är mörkt; det kommer att sticka ut händer och grabba tag i mig.
Jag är rädd för spindlar.
Jag är rädd för att komma för sent.
Jag är rädd för att missa bussar.
Jag är rädd för svininfluensan.
Jag är rädd för att dö.
Jag är rädd för våldtäksmän, kidnappare, tjuvar och banditer.
Jag är rädd för att kugga på tentor.
Jag är rädd för att hälsenan ska gå av.
Jag är rädd för att svälta ihjäl.
Jag är rädd för att bli tjock.
Jag är rädd för att inte hitta någon att dela mitt liv med.
Jag är rädd för att sjunga inför folk; jag kan inte sjunga.
Jag är rädd för att köra på djur när jag kör bil.

Oj, vilken rädd och ängslig liten varelse jag skulle kunna vara. Alldeles skör och bräcklig. Vågar inte gå utanför huset. Men så är det ju inte förstås. För man kan inte låta rädslor ta över ens liv. Man kan anpassa sig till dem till en viss gräns. Och vissa rädslor är ju bra; som till exempel rädsla för giftiga ormar, eller våldtäktsmän. För sånt är ju farligt på riktigt.

Men det får inte gå till överdrift. Som till exempel min rädsla för spindlar. För några år sedan vågade jag inte gå barfota på vår gräsmatta. Jag hade väldigt svårt för att sitta på en solstol på altanen och sola; såg spindlarna överallt. Såg jag en spindel inomhus hoppade jag till och ropade efter någon som kunde döda den. Fanns det ingen hemma så stängde jag dörren till rummet och gick inte in där på ett tag. Sen kunde jag gå in för att leta den - och då var den förstås borta. Det började krypa längs armarna och skräcken trängde sig på. Är den över mig? Under kudden? Kryper den upp längs mitt ben? Alltför många gånger har spindlar fått mig att gråta. Fått mig att inte kunna göra saker, som att sola på altanen.

Men det har blivit bättre. Kanske på grund av ålder? Kanske på grund av erfarenheter? För genom åren har jag ju lärt mig att spindlar inte hoppar upp på ens arm och biter sig fast eller nåt sånt. Ser jag en spindel på friggebodsdörren så kan jag ändå öppna dörren och lämna kubbspelet - lite rädd ändå - men av erfarenhet så vet jag att spindeln med största sannolikhet kommer att sitta kvar på samma ställe, och inte hinna springa till dörröppningen och väva ett supernät på två sekunder så jag inte kommer ut.

När jag flyttade hemifrån i våras så var jag själv tvungen att ta tag i problemet när en spindel kom in. Så jag tror att det är bra ibland, att man tvingas ta tag i sina rädslor. Iaf när det gäller saker som spindlar, myror, spöken (?) eller sånt.

Hur tänker ni kring rädsla och vad är ni rädda för?

I Uppsala finns två träningsanläggningar (som är billiga och främst för stdenter tror jag) som heter Svettis och Stallet (sen finns en massa andra dyrare också). Man får provträna där en vecka gratis. Så i söndags gjorde jag slag i saken. Cyklade hela vägen till Stallet (säkert 20 minuter, desstuom en lååååång, dryyyyg uppförbacke på slutet - jag var alldeles svettig när jag kom fram) och gick på ett pass som heter Step Core 75. Alltså både step och core i 1 timme och en kvart. Hårdstart! Det var sjukt roligt, har verkligen saknat gruppträning - mitt iksu kort gick ju ut i typ maj.

Men det kändes att jag legat på latsidan i somras! Svettades pinsamt mycket och flåsade lite för mycket för att vara normalt. Men shit vad kul det var! Igår hade jag träningsvärk som heter duga. I magen. Benen. Armarna av någon konstig anledning. Fortfarande träningsvärk idag, men jag gick ändå på gymmet i morse. Alltid lite jobbigt att komma till ett nytt gym eftersom man inte vet vad det är för maskiner. Man  måste liksom gå omkring och smgspana lite på alla masikner för att hitta någon som man känner igen. Så nu byggde jag väl på träningsvärken lite, wohoo! Armarna! Jag säger då det - det var jobbigt att shamponera håret efteråt!

På fredag ska vi ha nollesittning. Efter noll resultat på finklänningsfronten på stan så fick jag låna en klänning av Sofia! Den var jättefin, svart, lite utsvängd, urringad. Väldigt enkel, så jag behöver lite accessoarer. Tänkte mig genomskinliga strumpbyxor, svarta pumps, någon snygg och fin kuverväska och guldsmycken, typ ett stort armband och några örhängen. Men jag kan ju aldrig bestämma mig för nåt! Och jag har scannat alla affärer jag kan komma på efter en väska! Men icket! Den måste ju vara lite fin så nitar passar nog inte så bra. Det är skitsvårt!

Hursom, igår när jag gick till HM så fick jag en lapp "köp minst två varor och få 20% rabatt på den dyraste". Wohoo! Jag kom ut med ett par urfina skor som jag sukat efter länge, samt en guldrosettring och en guldrosettbrosch. Har jag sagt att jag gillar rosetter?



Nej, jag som skulle plugga! Det här håller inte. På återseende!

Nej, inte den här gången heller. Jag och Sofia fick ingen trea. Notera att jag har drygt 520 ködagar. Nu har jag ställt mig i kö på en massa nya ettor som har kommit ut.

FÖR I HELVETE, GE MIG ETT RUM!!

Klockan är nu 01.36 och jag ska förska att inte göra allt för mycket stavfel. Jag fick inget rum via studentstaden.se. Det är så sjukt många som söker - och då menar jag det! Jag har stått i kö i ca 1,5 år (drygt 520 dagar), men det räcker tydligen inte nu. En tjej som heter Sofia i min klass kom med iden att flytta ihop i en trea - och herregud va bra det vore!! Så nu har vi anmält oss till så många treor som systemet tillåter. Då får vi varsitt rum plus ett vardagsrum och kök. Och vi behöver bara dela två st på en dusch istället för fem stycken som nu. Man får sällskap. Sofia kommer att få en tv. Åh, jag hoppas! På måndag får vi reda på om vi får något erbjudande på någon lägenhet.

Ikväll har vi haft ost- och vinkväll hemma hos Johanna. Det spårade ur lite, och det var väldigt kul, haha! En massa bra musik. Bara ett glas krossat. Viktiga samtalsämnen, bekännelser. En mojito (min nya favvoddrink) på Lingon. Sen cyklade jag och Sofia hem (jag satt på henne pakethållare, har tappa bort min nyckel).

Jag tror det här året kommer att bli himla bra. Ännu bättre om jag och Sofia kan flytta ihop.

Lyssnar nu på Keane - Somewhere only we now. En av världens bästa låtar. Tillsammans med Kids (mgmt) och låten med lykke li och kings of leon. Det är min topplista just nu.

Idag har jag köpt en begagnad litteraturbok av en tjej, tre "guld"ramar på Myrorna för en tia styck, te och kaka på Hugos kafé, ostar på ICA.

Väldigt rörigt och osammanhängande inlägg, men det är sånt som händer.


Sångaren i Keane. Som jag såg i somras. Helt. Sinnes. Sjukt.

Oj. Vad mycket det har hänt. På så kort tid. På torsdagen 20:e augusti fick jag reda på att jag kommit in (se tidigare inlägg) och på lördagen satte jag mig på y-bussen och åkte ner med en väska kläder och min dator. Johanna var snäll nog att förbarma sig över mig, och lät mig sova hos henne de första dagarna. På måndagen den 24:e började jag alltså. Vi är ca 45-50 stycken i klassen. Majoriteten är tjejer. De känns bra. Det är många namn, det är förvirrande och det är mycket nytt. Vi är sex stycken Sofia i klassen!! Bara det är ju hel sjukt!

Hursomhelt, redan den första måndagskvällen började nollningen. Det var väldigt harmlöst. Vi blev indelade i nollningsgrupper och hade tävlingar i en park. Det var kul! Men det var inte så länge, och det var skönt att komma hem tidigt.

På tisdagseftermiddagen tog jag mitt pick och pack och lånade Johannas madrass och gick till huset brevid. Jag bor nu i Lovisas studentrum eftersom hon flyttat hem till Norrland. I ett svagt ögonblick (av olika orsaker) kände jag mig en kväll som världens ensammaste i mitt tomma rum, endast inrett med en madrass på golvet samt en dator.

På tisdagskvällen hade vi nationsrunda. Inte på alla, men kanske 5 stycken och det var en tävling på varje ställe. Det var himla skoj!

På onsdagen var det lite jobbigare än en vanlig onsdag att kliva upp. Av olika orsaker. Men det gick bra ändå. Den första kursen vi har heter Profession, kunskap och lärande och handlar alltså om hur man lär sig, att man måste hitta sin egen studieteknik och sånt. Skönt med en slapp inledning. Onsdag- och torsdagskvällarna var vi lediga.

Nämnas bör också att det tog flera dagar innan jag kunde cykla hem utan att cykla vilse. Och en kväll när jag var ute och promenerade gick jag så fullstänigt vilse att jag var tvungen att fråga några på gatan åt vilket håll jag skulle. I tell you - cykelvägarna är oändliga.

I fredags hade faddrarna tentafest som vi var bjudna till. Det var skoj och vi gick ut på Snerikes. Kvällen slutade på Max och jag tackar S så mycket för att hon cyklade med mig hem.

I lördagsefermiddag kom mamma nerkörandes med bilen full av resten av mina grejjer. Åh, det var skönt att få lite mer kläder. På söndagen gick vi på IKEA, köpte en massa småsaker. Just nu är allt så himla jobbigt, för jag kan bara bo här till sista september. Jag är erbjuden två rum genom Studentstaden, varav ett är rummet jag bor i nu!! Så, Gud om du finns, jag tillbedjer all högre makt, snälla, snälla, snälla, om världen är god, ödet, allt, snälla låt mig få bo kvar här!! Imorgon får jag reda på om jag får bo här eller om jag har fått det andra rummet. Eller om jag inte får någoning. Skulle det sistnämnda alternativet inträffa kommer jag en liten stund överväga att hoppa ut genom fönstret. Sen kommer jag torka mina tårar och samla mig. Då flyttar jag nog till ett ställa strax utanför Uppsala där jag känner en familj.

Men om jag får bo kvar!! Då kan jag börja packa upp allt ur banankartongerna! Då kan mamma fara och köpa den där sängen och den där fina byrån på IKEA! Då kan jag andas ut, slå rot, göra mig hemmastadd, slappna av.

Igår, tisdag, hade vi vår första Verksamhetsförlagda utbildning, VFU. Idag är vi hemma för att skriva en rapport om det. Den skulle inte alls vara lång och jag har nästan skrivit klart den. Ska träffa två klasskompisar ikväll för att läsa igenom varandras.

Igårkväll hade vi Den Stora Nationsrundan. Vi gick alltså till alla nationer (utom några som var stängda). Tidsschemat var väldigt tajt. Cirka 30 minuter på varje ställe varav man stod i kö till baren minst halva tiden, sen va det bara att svepa, huga. Tanken var ju att man skulle köpa något på varje ställe. Det var nog inte så många som gjorde det, inte då jag iaf. Ibland gick man på toa istället.

Tur att vi är hemma idag som sagt. Men jag har även hunnit tvätta, samt hämta min jacka som jag glömde på VFUn igår.

Men jag trivs! Jag tror det här blir bra! Klassen verkar bra och det är några som jag har lärt känna lite bättre! Uppsala är fint! Alla cyklar! Utbildnignen verkar jättebra! (om än lite tuff, vi ska snart börja med anatomin, ångest) Lärarna är omtänksamma och välkommnande!

Men som sagt, håll alla tummar ni har för att jag får bo kvar, eller iaf får bo någonstans!

Nu blev det ett långt inlägg. Jag har bara varit här drygt en vecka, det känns som flera månader. Är det verkligen bara andra september?