AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
När jag precis kört ut från parkeringen i stan, på väg att köra hem så ringde mobilen. Dolt nummer. Jag svarade samtidigt som jag stannade vid sidan av vägen. En trevlig Theodora svarade och sa att jag hade en plats på sjukgymnastprogrammet. "Är det sant?!" sa jag. Luften gick liksom ur mig. Jag sa att jag blev glad. Det var väl en underdrift. Sen körde jag till mammas jobb för att berätta det. Hon berättade det vidare till varenda kollega hon stötte på.
Jag är antagen. Jag ska till Uppsala! Far förmodligen på lördag! Nej, jag har inte bostad, men imorgon får jag nog reda på det.
Tänk! I flera dagar har jag varit hemma och kollat mailen, helt ärligt, typ 15 gånger på dag. Idag åkte jag helt ovetandes in till stan och så ringer hon! Den snälla, trevliga, kvinnan och berättar att jag har sökt till sjukgymnastprogrammet och att hon nu erbjuder mig en plats!!!!!! Jag är glad.
Jag är antagen. ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
JAG ÄR ANTAGEN!
När jag precis kört ut från parkeringen i stan, på väg att köra hem så ringde mobilen. Dolt nummer. Jag svarade samtidigt som jag stannade vid sidan av vägen. En trevlig Theodora svarade och sa att jag hade en plats på sjukgymnastprogrammet. "Är det sant?!" sa jag. Luften gick liksom ur mig. Jag sa att jag blev glad. Det var väl en underdrift. Sen körde jag till mammas jobb för att berätta det. Hon berättade det vidare till varenda kollega hon stötte på.
Jag är antagen. Jag ska till Uppsala! Far förmodligen på lördag! Nej, jag har inte bostad, men imorgon får jag nog reda på det.
Tänk! I flera dagar har jag varit hemma och kollat mailen, helt ärligt, typ 15 gånger på dag. Idag åkte jag helt ovetandes in till stan och så ringer hon! Den snälla, trevliga, kvinnan och berättar att jag har sökt till sjukgymnastprogrammet och att hon nu erbjuder mig en plats!!!!!! Jag är glad.
Jag är antagen. ANTAGEN!
Flower power
Vår trådgråd är ganska fin.
Hejdå
Hejdå
Väntan
Det är kallare i luften. Jordgubbarna är slut. Röda vinbären lyser i stora klasar. Snart drar skolorna igång. Och jag väntar på besked. Jag gör faktiskt inte så mycket annat. Jag gillar det inte.
Berättelsen om när jag skulle plocka blåbär
För att mildra Ivis hemlängtan och tillfälliga (hoppas jag?) hat till mig så tänkte jag berätta om mitt misslyckade blåbärsplockande i tisdagskväll. Det var såhär:
Jag och mamma körde iväg till ett ställe en bit bort där det finns både hallon och blåbär. Jag brukar stå för blåbärsplockande och mamma för hallonplockandet (blåbärsplockning med bärplockare är mycket lindrigare än att stå med hallonbuskar upp till armhålorna och plocka med fingrarna, huga). Så vi delade på oss, jag gick in i skogen. Och pang! - myggen anföll mig. Okej, nu ska jag väl inte överdriva, det var säkert inget jämfört med hur det kan vara i fjällen, men det var iaf så pass mycket att det var störande. Jag hade långärmad jacka på mig, men myggen hittade händerna hela tiden. Och hårbotten. Och ansiktet. Och det är svårt att plocka bär om man hela tiden måste vifta bort myggor. Myggmedel hade vi ju inte tänkt på att ta med.
Dessutom tyckte jag mig inte hitta så mycket blåbär och det var spindelnät över de flesta blåbärsrisen, vilket gjorde att jag inte vågade plocka - risken att få en äcklig spindel ner i hinken var alldeles för överhängande och det ville jag inte vara med om. Så efter en stunds myggviftande och ca 2 dl blåbär senare så kämpade jag mig till hallonbuskarna och ropade på mamma. Jag åt lite hallon och tog bilnyckel och tog skydd i Polon. Roade mig med att äta upp blåbären (som faktiskt inte smakade så mycket, to bad) och ta kort på min mun, när jag väntade på mamma. Såhär:
Mohahaha, jag är en vampyr!!
Vill du...
... kyssa mig?!!?
Jag fick iaf inviga mina nya stövlar.
Slutsats: dålig (läs: ingen) blåbärsskörd för min del (jag slängde det som jag inte åt upp, för de var fula). Mamma fick dock med sig en hel del hallon.
Jag försöker passa in i skogen, försöker övertala mig själv att det är skönt, harmoniskt, blahablaha, att vara i skogen. Och visst, ibland är det det. Men inte i tisdags. Skogen ville inte ha mig. Och ibland om jag ser för många spindlar och äckliga saker så blir jag jättestressad och vill bara ut ut ut från skogen och byta kläder och gömma mig för allt som krälar och kryper. Men det blir bätte. Faktiskt. Jag menar, jag plockade ju svamp igår! Jag kröp under buskar, under döda grenar, höll på att ramla ner i ån. Såg faktiskt bara en spindel, för jag BESTÄMDE mig att inte leta efter dom. Och då går det. Men vi blir bätte och bättre vänner skogen och jag. Det är bra.
Jag och mamma körde iväg till ett ställe en bit bort där det finns både hallon och blåbär. Jag brukar stå för blåbärsplockande och mamma för hallonplockandet (blåbärsplockning med bärplockare är mycket lindrigare än att stå med hallonbuskar upp till armhålorna och plocka med fingrarna, huga). Så vi delade på oss, jag gick in i skogen. Och pang! - myggen anföll mig. Okej, nu ska jag väl inte överdriva, det var säkert inget jämfört med hur det kan vara i fjällen, men det var iaf så pass mycket att det var störande. Jag hade långärmad jacka på mig, men myggen hittade händerna hela tiden. Och hårbotten. Och ansiktet. Och det är svårt att plocka bär om man hela tiden måste vifta bort myggor. Myggmedel hade vi ju inte tänkt på att ta med.
Dessutom tyckte jag mig inte hitta så mycket blåbär och det var spindelnät över de flesta blåbärsrisen, vilket gjorde att jag inte vågade plocka - risken att få en äcklig spindel ner i hinken var alldeles för överhängande och det ville jag inte vara med om. Så efter en stunds myggviftande och ca 2 dl blåbär senare så kämpade jag mig till hallonbuskarna och ropade på mamma. Jag åt lite hallon och tog bilnyckel och tog skydd i Polon. Roade mig med att äta upp blåbären (som faktiskt inte smakade så mycket, to bad) och ta kort på min mun, när jag väntade på mamma. Såhär:
Mohahaha, jag är en vampyr!!
Vill du...
... kyssa mig?!!?
Jag fick iaf inviga mina nya stövlar.
Slutsats: dålig (läs: ingen) blåbärsskörd för min del (jag slängde det som jag inte åt upp, för de var fula). Mamma fick dock med sig en hel del hallon.
Jag försöker passa in i skogen, försöker övertala mig själv att det är skönt, harmoniskt, blahablaha, att vara i skogen. Och visst, ibland är det det. Men inte i tisdags. Skogen ville inte ha mig. Och ibland om jag ser för många spindlar och äckliga saker så blir jag jättestressad och vill bara ut ut ut från skogen och byta kläder och gömma mig för allt som krälar och kryper. Men det blir bätte. Faktiskt. Jag menar, jag plockade ju svamp igår! Jag kröp under buskar, under döda grenar, höll på att ramla ner i ån. Såg faktiskt bara en spindel, för jag BESTÄMDE mig att inte leta efter dom. Och då går det. Men vi blir bätte och bättre vänner skogen och jag. Det är bra.
Hög på svamp
I eftermiddags fick jag en plötslig vision om att det skulle vara kul att kolla om det fanns någon svamp vid vårt svampställe. Så jag gjorde slag i saken; stoppade fötterna i mina nya gummistövlar och satte mig på cykeln. Jag kom fram, letade lite, och mycket riktigt! Jag hittade några kantareller! Gula, stora, fina. Som guld. Hittade några till. Sen verkade det ta slut så jag vände om för att gå tillbaka till cykeln. Men då hittade jag en annan stig längs med ån och gick dit...
Och tur var väl det för där växte massor av guld! Pulsen gick upp, jag kikade mig över axeln och plockade så fort jag kunde. Fick nästan sätta livet till för att kunna plocka dem; jag nästintill kröp på marken, under buskar och småträd, försiktigt för att inte drutta ner i ån. Och spindelfobin - den fick jag vänligt men bestämt knövla ihop och gömma långt bak i huvudet. Jag fokuserade på svampen; om jag börjar leta efter spindlar så ser jag bara spindlar och då är det kört. Så jag koncentrerade mig bara på mitt guld. Tillslut hittade jag inget mer så jag skyndade mig tillbaka till cykeln och la påsen i cykelkorgen. Pulsen ökade ytterligare - påsen var ju genomskinlig! Hur kunde jag vara så dum?! I mitt plötsliga och intensiva svamprus var jag helt övertygad om att någon skulle hoppa på mig och stjäla mitt guld. Trampade så fort jag kunde hem. Pjuh, jag klarade det, alla mina kantareller överlevde. 0,6 kg visade vågen. Svampen åkte i stekpannan och lite av guldet blev till en delikat kantarellomelett med massor av västerbottensost till mig och mamma. Vardagslyx, I tell you.
Såhär glad var jag mitt i mitt svamprus!
Åhhh...
Gott!
Vart jag plockade kantarellerna? Hemligt ju!
Och tur var väl det för där växte massor av guld! Pulsen gick upp, jag kikade mig över axeln och plockade så fort jag kunde. Fick nästan sätta livet till för att kunna plocka dem; jag nästintill kröp på marken, under buskar och småträd, försiktigt för att inte drutta ner i ån. Och spindelfobin - den fick jag vänligt men bestämt knövla ihop och gömma långt bak i huvudet. Jag fokuserade på svampen; om jag börjar leta efter spindlar så ser jag bara spindlar och då är det kört. Så jag koncentrerade mig bara på mitt guld. Tillslut hittade jag inget mer så jag skyndade mig tillbaka till cykeln och la påsen i cykelkorgen. Pulsen ökade ytterligare - påsen var ju genomskinlig! Hur kunde jag vara så dum?! I mitt plötsliga och intensiva svamprus var jag helt övertygad om att någon skulle hoppa på mig och stjäla mitt guld. Trampade så fort jag kunde hem. Pjuh, jag klarade det, alla mina kantareller överlevde. 0,6 kg visade vågen. Svampen åkte i stekpannan och lite av guldet blev till en delikat kantarellomelett med massor av västerbottensost till mig och mamma. Vardagslyx, I tell you.
Såhär glad var jag mitt i mitt svamprus!
Åhhh...
Gott!
Vart jag plockade kantarellerna? Hemligt ju!
tick tack
Jag har köpt en gammal väckarklocka på en loppis/antikaffär. Den är så fin så fin och tjuter jättehögt. Stolen som den står på har jag också köpt. Den är ljusgrön och alldeles flagig i färgen. Den är också fin tycker jag.
Mera kalasbilder!
Kalas kalas kalas:
Sara gick hårt ut!
Johanna visade på sina forna fotbollsproffs-skills!
Men Jessica råkade hamna lite på villovägar...
Bollen undgick inte Frykis örnsyn och snabba fötter.
Sen kom Missan förbi och undrade vad vi sysslade med.
Sen blev det lite klurigt.
Sen blev det stövelkastning!
Och Lovisa tog i för kung och fosterland och lyckades få iväg det längsta kastet!
Sista tävligen var klurig!
Sen blev det tårta och fika.
Och snipp snapp snut så var sagan om min födelsedag slut!
Sara gick hårt ut!
Johanna visade på sina forna fotbollsproffs-skills!
Men Jessica råkade hamna lite på villovägar...
Bollen undgick inte Frykis örnsyn och snabba fötter.
Sen kom Missan förbi och undrade vad vi sysslade med.
Sen blev det lite klurigt.
Sen blev det stövelkastning!
Och Lovisa tog i för kung och fosterland och lyckades få iväg det längsta kastet!
Sista tävligen var klurig!
Sen blev det tårta och fika.
Och snipp snapp snut så var sagan om min födelsedag slut!
20 är det nya 19
Tjohoo, i söndags fyllde jag vuxen, inte längre tonåring. Huga, ansvar, ansvar, ansvar, eller? Hursomhelst var dagen toppen! Vädret bjöd på strålande sol, kunde itne vart bättre. Men här får ni dagen i bilder:
På morgonen blev jag uppvaktad med frukost på sängen och presenter. Jag fick:
En dator!!
En jättefin plåtburk som mamma ropat in på auktion! Det var tydligen en kakburk, men man kan ju ha vad man vill i den.
Jättesnygga gummistövlar! Dom ska jag ha ikväll när jag och mamma ska ut och plocka bär! Det blir kanoners.
Klockan ett började kalaset. Jessica, Frykis, Lovisa...
... Johanna, Sara och Linn kom!
Jag fick stora paket! Har tyvärr inte fotat presenterna, men här ser ni lite av de fina drinkglasen jag fick av Frykis, Jessica och Ivarsson (som inte var där fysiskt, men i tanken), plus en drinkbok! Av Johanna, Sara, Lovisa och Linn fick jag en superproffsig hårfön som jag hade önskat mig!
Ballonger tillhör kalas. Vi satte oss ute på gräsmattan. Det var stekande hett på altanen.
Sen blev det lekar!
Men nu hinner jag inte lägga upp fler bilder för jag ska iväg och spela tennis med Sara och Fanny! Mer bilder kommer sen :D Tjohoo
På morgonen blev jag uppvaktad med frukost på sängen och presenter. Jag fick:
En dator!!
En jättefin plåtburk som mamma ropat in på auktion! Det var tydligen en kakburk, men man kan ju ha vad man vill i den.
Jättesnygga gummistövlar! Dom ska jag ha ikväll när jag och mamma ska ut och plocka bär! Det blir kanoners.
Klockan ett började kalaset. Jessica, Frykis, Lovisa...
... Johanna, Sara och Linn kom!
Jag fick stora paket! Har tyvärr inte fotat presenterna, men här ser ni lite av de fina drinkglasen jag fick av Frykis, Jessica och Ivarsson (som inte var där fysiskt, men i tanken), plus en drinkbok! Av Johanna, Sara, Lovisa och Linn fick jag en superproffsig hårfön som jag hade önskat mig!
Ballonger tillhör kalas. Vi satte oss ute på gräsmattan. Det var stekande hett på altanen.
Sen blev det lekar!
Men nu hinner jag inte lägga upp fler bilder för jag ska iväg och spela tennis med Sara och Fanny! Mer bilder kommer sen :D Tjohoo
Fest, fiskar och lite annat.
Vad händer? Jo...
- Jag njuter av ledigheten. Sover i snitt cirka 10 timmar per natt. Sömnkontot verkar inte vara fullt än på långa vägar.
- Temafesten i lördags blev väldigt lyckad! Vi var snygga som sjutton allihopa och hade himla roligt.
Systrarna Hedlunds var 90-tal och 70-tal.
Lovisa var coola 80-talet!
Här är vi förresten allihopa! (Taget med utlösaren) Dumt nog ställde vi oss fel håll. Sara är 90-tal, Lovisa 80, Johanna 70, Jessica 60, Linn 50 och jag 40-tal.
Jessica bjöd på smarrig rabarberpaj!
Dansgolvet!
- För ett tag sedan hittade jag tre folkhögskoleutbildningar som lät jätteintressanta och hade platser kvar. Beställde hem ett personbevis och knåpade ihop ett personligt brev. Idag ringde jag till två av skolorna och mailade den tredje. De hade inte alls några platser kvar. Dumma jag. Hemsidan jag läste det på var förmodligen inte uppdaterad sedan i våras. Allt framtidshopp rann av mig på en halv sekund och plötsligt kändes rakblad, piller och stup lockande. Jag HATAR att inte veta. Hatar att inte veta vad jag ska göra i framtiden. Jag är ett kontrollfreak och vill ha saker och ting planerade. Jag HATAR att göra saker i sista minuten. Hatar. Men så gick jag in på studera.nu och såg att det andra antagningsbeskedet hade kommit och jag är nu på tredje reservplats för sjukgymnastprogrammet. Mamma jublade när jag berättade det, men jag vågar inte hoppas förrän jag har papper på att jag kommer in. Men jag hoppas. Kanske, kanske.
- Igårkväll for jag, mamma, pappa, Jonas och Hedlunds till sjön där vi har våran båt. Vi stekte wokgrönsaker och kyckling på mourikan och åt i pitabröd. Och efter rabarber/jordgubbspaj rodde jag, Sara och Jonas ut i båten för att meta aborre. Trots att jag och Sara egentligen inte ville ha så mycket fisk så fick vi upp några stycken var. Men alla var bebisaborrar och eftersom jag inte vill ta ur en krok ur en lidande fisk och eftersom Sara är vegetarian så höll vi upp våra spön åt Jonas som fick ta hand om ta-bort-kroken-ur-den-stackars-lidande-fisken-proceduren. Några överlevde. Några var dumma nog att svälja hela kroken och kunde därför inte räddas. De flöt sedan runt med magen uppåt och såg läskiga ut. Men det var en fantastiskt fin kväll; klar himmel och spegelblank sjö.
Vår båt!
Mat smakar alltid mycket bättre när det är gjort över öppen eld och äts ute i naturen. Det bara är så. Ingen vet varför.
Pappa tyckte Hedlunds fiskeutrustning var något undermålig. Den var i alla fall trasslig!
Och de hade med det längst metspöet världen någonsin skådat!
Jag och Sara med flytvästarna - redo för båten!
- Hejdååå! vinkar vi och Jonas ror ut.
- Idag har jag hjälpt pappa och Jonas att lasta gräs/jord-tuvor upp på släpvagnen för att sedan lasta av det på miljöstationen. Det var ett tungt jobb må jag säga. Men ganska kul!
- För några dagar sedan läste jag ut Breaking Dawn. Jag hade dragit ut på det så länge jag kunde. Tillslut hade jag bara det sista kapitlet kvar. Men det gick ganska bra, jag var mentalt förberedd på tomheten som skulle komma efteråt. Så det går ganska bra. Frågan är bara vad jag ska läsa nu? Inget kan mäta sig med Edward, Bella och vampyrer. Och var hittar man den där boken som ska vara ur Edwards synvinkel? Tips!
Hej hopp!
- Jag njuter av ledigheten. Sover i snitt cirka 10 timmar per natt. Sömnkontot verkar inte vara fullt än på långa vägar.
- Temafesten i lördags blev väldigt lyckad! Vi var snygga som sjutton allihopa och hade himla roligt.
Systrarna Hedlunds var 90-tal och 70-tal.
Lovisa var coola 80-talet!
Här är vi förresten allihopa! (Taget med utlösaren) Dumt nog ställde vi oss fel håll. Sara är 90-tal, Lovisa 80, Johanna 70, Jessica 60, Linn 50 och jag 40-tal.
Jessica bjöd på smarrig rabarberpaj!
Dansgolvet!
- För ett tag sedan hittade jag tre folkhögskoleutbildningar som lät jätteintressanta och hade platser kvar. Beställde hem ett personbevis och knåpade ihop ett personligt brev. Idag ringde jag till två av skolorna och mailade den tredje. De hade inte alls några platser kvar. Dumma jag. Hemsidan jag läste det på var förmodligen inte uppdaterad sedan i våras. Allt framtidshopp rann av mig på en halv sekund och plötsligt kändes rakblad, piller och stup lockande. Jag HATAR att inte veta. Hatar att inte veta vad jag ska göra i framtiden. Jag är ett kontrollfreak och vill ha saker och ting planerade. Jag HATAR att göra saker i sista minuten. Hatar. Men så gick jag in på studera.nu och såg att det andra antagningsbeskedet hade kommit och jag är nu på tredje reservplats för sjukgymnastprogrammet. Mamma jublade när jag berättade det, men jag vågar inte hoppas förrän jag har papper på att jag kommer in. Men jag hoppas. Kanske, kanske.
- Igårkväll for jag, mamma, pappa, Jonas och Hedlunds till sjön där vi har våran båt. Vi stekte wokgrönsaker och kyckling på mourikan och åt i pitabröd. Och efter rabarber/jordgubbspaj rodde jag, Sara och Jonas ut i båten för att meta aborre. Trots att jag och Sara egentligen inte ville ha så mycket fisk så fick vi upp några stycken var. Men alla var bebisaborrar och eftersom jag inte vill ta ur en krok ur en lidande fisk och eftersom Sara är vegetarian så höll vi upp våra spön åt Jonas som fick ta hand om ta-bort-kroken-ur-den-stackars-lidande-fisken-proceduren. Några överlevde. Några var dumma nog att svälja hela kroken och kunde därför inte räddas. De flöt sedan runt med magen uppåt och såg läskiga ut. Men det var en fantastiskt fin kväll; klar himmel och spegelblank sjö.
Vår båt!
Mat smakar alltid mycket bättre när det är gjort över öppen eld och äts ute i naturen. Det bara är så. Ingen vet varför.
Pappa tyckte Hedlunds fiskeutrustning var något undermålig. Den var i alla fall trasslig!
Och de hade med det längst metspöet världen någonsin skådat!
Jag och Sara med flytvästarna - redo för båten!
- Hejdååå! vinkar vi och Jonas ror ut.
- Idag har jag hjälpt pappa och Jonas att lasta gräs/jord-tuvor upp på släpvagnen för att sedan lasta av det på miljöstationen. Det var ett tungt jobb må jag säga. Men ganska kul!
- För några dagar sedan läste jag ut Breaking Dawn. Jag hade dragit ut på det så länge jag kunde. Tillslut hade jag bara det sista kapitlet kvar. Men det gick ganska bra, jag var mentalt förberedd på tomheten som skulle komma efteråt. Så det går ganska bra. Frågan är bara vad jag ska läsa nu? Inget kan mäta sig med Edward, Bella och vampyrer. Och var hittar man den där boken som ska vara ur Edwards synvinkel? Tips!
Hej hopp!
