Lyckan
Hade min praktiska examination i tisdags. Fick veta i onsdags att jag blev underkänd på den. Massor med saker examinatorn kommenterat på. Men...
Idag efter lunch fick vi reda på anatomitentaresultaten! Jag var så fruktansvärt nervös så jag inte kunde sitta still. OCH JAG KLARADE BÅDA DELANA!!!!
JAG KLARADE DET!
Både OLMen och CNSn!! Men det var på håret, vill jag lova, haha! På CNS var gränsen fr godkänt 20 poäng och jag fick 20... och på den större delen var godkänt 59 poäng och jag fick 62,5! Och gränsen för godkänt på den delen låg ändå bara på 60%! Fattar ni! Jag fick bara drygt 60% rätt på tentan!
Har nog aldrig presterat så dåligt ever, men heller aldrig varit så lättad!
Nu blir det fest! Hujedamig, så härligt!
Idag efter lunch fick vi reda på anatomitentaresultaten! Jag var så fruktansvärt nervös så jag inte kunde sitta still. OCH JAG KLARADE BÅDA DELANA!!!!
JAG KLARADE DET!
Både OLMen och CNSn!! Men det var på håret, vill jag lova, haha! På CNS var gränsen fr godkänt 20 poäng och jag fick 20... och på den större delen var godkänt 59 poäng och jag fick 62,5! Och gränsen för godkänt på den delen låg ändå bara på 60%! Fattar ni! Jag fick bara drygt 60% rätt på tentan!
Har nog aldrig presterat så dåligt ever, men heller aldrig varit så lättad!
Nu blir det fest! Hujedamig, så härligt!
Om mig
Nu har jag ju lärt känna en massa nya härliga människor här i Uppsala och jag vet att några har hittat hit till min blogg. Så jag tänkte vara så egocentrisk och göra ett inlägg som bara handlar om mig. Mig och mitt liv.
Nu har jag ju tyvärr inte tillgång till resten av familjens bilder, bara mina egna. Hittar därmed ingen bra bild på vårat hus.
Smeknamn: Lotta, Gumman och numera Markan.
Gymnasieutbildning: ett specialutformat program som hette Text & Media (finns inte längre) på en av Umeås största gymnasieskolor.
Favoritfärg: rosa, blått, grönt.
Familj: mamma, pappa, lillebror och katten Missan. Älskar min familj, de betyder allt. Vi (de, kanske jag ska säga) bor i en gul enplansvilla i ett litet samhälle strax utanför Umeå. Med ganska stor trädgård. Mammas stora passion är just trädgården. Hon har väldigt gröna fingrar. Hon jobbar med datorer, gillar att dreja, gå på jympa, sticka, umgås med vänner, att se på töntiga tv-serier och vi pratar ofta på telefon om allt och inget. Min pappa jobbar med el, älskar fiske, friluftsliv, träning, skidåkning (har åkte Vasaloppet två gånger) och har hjälp mig med matten. Min lillebror fyller snart 18, älskar datorer, är lugn och trygg, har aldrig varit någon buspojke, är smart (går natur på gymnasiet och läser en sjuhelsikes massa matte), håller på med rollspel och vi har aldrig bråkat särskilt mycket.
Vårat hus är gult. Och när jag tänker på somrarna när man var liten så associerar jag till solrosor. För mamma brukade så solrosor som växte sig flera meter höga och jag tyckte det var så himla coolt. Den här solrosen är från i somras och blev kanske inte högre än en meter, men den var härligt gul och fin.
Vi har en katt som heter Missan och måste vara en av de snällaste och gosigaste katterna i hela världen. Faktiskt. Hon börjar bli lite till åren, kanske närmare tio år, snart? Tre kullar hann hon få, innan vi lät sterilisera henne. Självklart var det hur kul som helst att ha kattungar. Små ulliga, gulliga, busiga, alldeles underbara små varelser som man kunde titta på i all evighet. Men tre kullar räckte. Jösses, stackars Missan har ju klämt fram hur många ungar som helst! Och alla döpte vi till namn som började på M. Maja, Måns, Murre, Majsan, Max och någon till.
Gölligt.
Vi har en liten båt som vi ror ut med ibland och fiskar upp små abborar som vi släpper ner igen. Och så gör vi upp en eld och njuter av tystnad och frisk luft. Men det händer ju bara någon gång per sommar.
Resor jag gjort: Mallorca för en massa år sedan, Kreta, båtluffning i Grekland, London, Budapest på klassresa i nian, Danmark, Rom i våras med mamma.
Båtluffningen i Grekland:
Min bror, pappa och jag på Naxos.
Rom i våras med mamma:
Jag tycker om att gå på festivaler på somrarna. I år var jag på Peace & Love i Borlänge och Trästock i Skellefteå. Förra året var jag på Storsjöyran och Trästock.
Alla som känner mig vet även att jag gillar att baka och fika. Faktum är att jag gjorde en receptbok som projektarbete i trean. Den är jag lite stolt över.
Jag är fullkomligt besatt av Robert Pattinson, den snyggaste och sexigaste vampyren i världen.
Jag tycker om att åka slalom.
Jag älskar rabarberpaj en sommarkväll på altanen.
Jag är konfirmerad. Men jag skulle tyvärr inte säga att jag är kristen. Jag önskar att jag trodde på "något", men jag vet inte riktigt hur man gör.
Jag kan vara ganska blyg innan man lär känna mig. Jag avskyr egentligen att komma till en samlig främmande människor. Men när man sedan lär känna folk är det jättekul. Att komma till en ny klass måste ju vara något av det jobbigaste som finns.
Artister jag gillar är till exempel Frida Hyvönen, Anna Ternheim, Florence Valentin, Keane, Miss Li, Annika Norlin, Two Withe Horses, Coldplay, Lykke Li, Markus Krunegård och en massa fler.
Jag spelade fotboll tills jag började åttan. Det var väl aldrig riktigt min grej. Sen spelade jag badminton ett tag. Det tyckte jag var jättekul och jag blev rätt bra tillslut om jag får säga det själv. Jag tävlade aldrig eller så, men det var kul ändå.
Högstadiet är nog den minst trevliga perioden i mitt liv. Självklart var det kul stundtals, men o så jobbigt ibland. Jag var så osäker på mig själv, jag tyckte jag var så stor, men det var jag ju inte. Jag visste ingenting och jag ville så mycket men vågade inget. För det mesta var det jobbigt att bara gå genom korridoren. Jag hatade de flesta (alltså inte alla, jag tror ni vet vilka som inte ska ta åt sig) i min klass. Jag tyckte det var en klass från helvetet. En dag var jag speciellt arg och skrev i min dagbok "jag hatar min klass, de är helt jävla cp, helvetesjävlaskitklass". Då var gymnasiet en mycket bättre period.
Och imorgon ska jag ta tåget till Stockholm och hälsa på två kära vänner! Det blir kalas!
Ja, jag vet inte riktigt vad det här inlägget kom att handla om, men nu måste jag gå och lägga mig! Hejdå!
Nu har jag ju tyvärr inte tillgång till resten av familjens bilder, bara mina egna. Hittar därmed ingen bra bild på vårat hus.
Smeknamn: Lotta, Gumman och numera Markan.
Gymnasieutbildning: ett specialutformat program som hette Text & Media (finns inte längre) på en av Umeås största gymnasieskolor.
Favoritfärg: rosa, blått, grönt.
Familj: mamma, pappa, lillebror och katten Missan. Älskar min familj, de betyder allt. Vi (de, kanske jag ska säga) bor i en gul enplansvilla i ett litet samhälle strax utanför Umeå. Med ganska stor trädgård. Mammas stora passion är just trädgården. Hon har väldigt gröna fingrar. Hon jobbar med datorer, gillar att dreja, gå på jympa, sticka, umgås med vänner, att se på töntiga tv-serier och vi pratar ofta på telefon om allt och inget. Min pappa jobbar med el, älskar fiske, friluftsliv, träning, skidåkning (har åkte Vasaloppet två gånger) och har hjälp mig med matten. Min lillebror fyller snart 18, älskar datorer, är lugn och trygg, har aldrig varit någon buspojke, är smart (går natur på gymnasiet och läser en sjuhelsikes massa matte), håller på med rollspel och vi har aldrig bråkat särskilt mycket.
Vårat hus är gult. Och när jag tänker på somrarna när man var liten så associerar jag till solrosor. För mamma brukade så solrosor som växte sig flera meter höga och jag tyckte det var så himla coolt. Den här solrosen är från i somras och blev kanske inte högre än en meter, men den var härligt gul och fin.
Vi har en katt som heter Missan och måste vara en av de snällaste och gosigaste katterna i hela världen. Faktiskt. Hon börjar bli lite till åren, kanske närmare tio år, snart? Tre kullar hann hon få, innan vi lät sterilisera henne. Självklart var det hur kul som helst att ha kattungar. Små ulliga, gulliga, busiga, alldeles underbara små varelser som man kunde titta på i all evighet. Men tre kullar räckte. Jösses, stackars Missan har ju klämt fram hur många ungar som helst! Och alla döpte vi till namn som började på M. Maja, Måns, Murre, Majsan, Max och någon till.
Gölligt.
Vi har en liten båt som vi ror ut med ibland och fiskar upp små abborar som vi släpper ner igen. Och så gör vi upp en eld och njuter av tystnad och frisk luft. Men det händer ju bara någon gång per sommar.
Resor jag gjort: Mallorca för en massa år sedan, Kreta, båtluffning i Grekland, London, Budapest på klassresa i nian, Danmark, Rom i våras med mamma.
Båtluffningen i Grekland:
Min bror, pappa och jag på Naxos.
Rom i våras med mamma:
Jag tycker om att gå på festivaler på somrarna. I år var jag på Peace & Love i Borlänge och Trästock i Skellefteå. Förra året var jag på Storsjöyran och Trästock.
Alla som känner mig vet även att jag gillar att baka och fika. Faktum är att jag gjorde en receptbok som projektarbete i trean. Den är jag lite stolt över.
Jag är fullkomligt besatt av Robert Pattinson, den snyggaste och sexigaste vampyren i världen.
Jag tycker om att åka slalom.
Jag älskar rabarberpaj en sommarkväll på altanen.
Jag är konfirmerad. Men jag skulle tyvärr inte säga att jag är kristen. Jag önskar att jag trodde på "något", men jag vet inte riktigt hur man gör.
Jag kan vara ganska blyg innan man lär känna mig. Jag avskyr egentligen att komma till en samlig främmande människor. Men när man sedan lär känna folk är det jättekul. Att komma till en ny klass måste ju vara något av det jobbigaste som finns.
Artister jag gillar är till exempel Frida Hyvönen, Anna Ternheim, Florence Valentin, Keane, Miss Li, Annika Norlin, Two Withe Horses, Coldplay, Lykke Li, Markus Krunegård och en massa fler.
Jag spelade fotboll tills jag började åttan. Det var väl aldrig riktigt min grej. Sen spelade jag badminton ett tag. Det tyckte jag var jättekul och jag blev rätt bra tillslut om jag får säga det själv. Jag tävlade aldrig eller så, men det var kul ändå.
Högstadiet är nog den minst trevliga perioden i mitt liv. Självklart var det kul stundtals, men o så jobbigt ibland. Jag var så osäker på mig själv, jag tyckte jag var så stor, men det var jag ju inte. Jag visste ingenting och jag ville så mycket men vågade inget. För det mesta var det jobbigt att bara gå genom korridoren. Jag hatade de flesta (alltså inte alla, jag tror ni vet vilka som inte ska ta åt sig) i min klass. Jag tyckte det var en klass från helvetet. En dag var jag speciellt arg och skrev i min dagbok "jag hatar min klass, de är helt jävla cp, helvetesjävlaskitklass". Då var gymnasiet en mycket bättre period.
Och imorgon ska jag ta tåget till Stockholm och hälsa på två kära vänner! Det blir kalas!
Ja, jag vet inte riktigt vad det här inlägget kom att handla om, men nu måste jag gå och lägga mig! Hejdå!
Förvirring
Ibland händer det att jag tänker "var är jag?".
Jag ska förklara. Först bodde jag i Sävar i 19,5 år. Sen flyttade jag till en lägenhet i Umeå. Sen flyttade jag hem igen över sommaren. Sen bodde jag på Kantorn en månad. Sen bodde jag i Sävja en månad. Och nu bor jag på Kantorn igen, i huset mittemot där jag bodde förrut.
Är det konstigt att jag blir lite snurrig? Och på varje ställe så skapar man sig ju sitt eget hem. Sin tillvaro. Man sover och vaknar upp i en säng. Man kokar sina frukostägg och cyklar till skolan på en väg som man lär känna utan och innan. Man uppäcker promenad- och joggingrundor. Sen helt plötsligt ändras allt och man vaknar upp i en annan säng, kokar ägg på en annan spis, cyklar en annan väg till skolan, promenerar på andra vägar.
Och det är ju inget fel med det, absolut inte. Faktum är att jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv. Förrut har jag alltid trott att jag är väldigt hemmakär och vill ha mitt eget så jag kan känna mig trygg. Men nu har jag lärt mig att det går att vakna upp i olika rum, i olika sängar och koka ägg på olika spisar. Men det är klart att det är skönt att äntligen sätta sig ner på riktigt och känna att här bor jag. På riktigt.
Men ibland blir jag som sagt lite förvirrad. När jag är ute och promenerar i mörkret så kan jag ibland fundera under en millisekund var jag befinner mig. I Sävar? I Umeå? Eller i Sävja? För där i mörkret, under gatlycktorna och strilande regn så är det inte så självklart. För mörker och gatlycktor och regn är desamma överallt.
Och ibland händer det att jag nästan vill nypa mig i armen; är det här på riktigt?! Bor jag verkligen i Uppsala? Som jag har längtat så mycket efter ända sedan gymnasiet? Kan man verkligen trivas så här bra? Med klassen? Med utbildningen? Herregud, jag har ju kommit in på sjukgymnastprogrammet, det måste vara en dröm!
Jag tycker det är en ynnest att leva i sin dröm. Förvirrande, men ack så roligt.
Jag har blivit duktig på att packa. Och packa upp.
Jag ska förklara. Först bodde jag i Sävar i 19,5 år. Sen flyttade jag till en lägenhet i Umeå. Sen flyttade jag hem igen över sommaren. Sen bodde jag på Kantorn en månad. Sen bodde jag i Sävja en månad. Och nu bor jag på Kantorn igen, i huset mittemot där jag bodde förrut.
Är det konstigt att jag blir lite snurrig? Och på varje ställe så skapar man sig ju sitt eget hem. Sin tillvaro. Man sover och vaknar upp i en säng. Man kokar sina frukostägg och cyklar till skolan på en väg som man lär känna utan och innan. Man uppäcker promenad- och joggingrundor. Sen helt plötsligt ändras allt och man vaknar upp i en annan säng, kokar ägg på en annan spis, cyklar en annan väg till skolan, promenerar på andra vägar.
Och det är ju inget fel med det, absolut inte. Faktum är att jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv. Förrut har jag alltid trott att jag är väldigt hemmakär och vill ha mitt eget så jag kan känna mig trygg. Men nu har jag lärt mig att det går att vakna upp i olika rum, i olika sängar och koka ägg på olika spisar. Men det är klart att det är skönt att äntligen sätta sig ner på riktigt och känna att här bor jag. På riktigt.
Men ibland blir jag som sagt lite förvirrad. När jag är ute och promenerar i mörkret så kan jag ibland fundera under en millisekund var jag befinner mig. I Sävar? I Umeå? Eller i Sävja? För där i mörkret, under gatlycktorna och strilande regn så är det inte så självklart. För mörker och gatlycktor och regn är desamma överallt.
Och ibland händer det att jag nästan vill nypa mig i armen; är det här på riktigt?! Bor jag verkligen i Uppsala? Som jag har längtat så mycket efter ända sedan gymnasiet? Kan man verkligen trivas så här bra? Med klassen? Med utbildningen? Herregud, jag har ju kommit in på sjukgymnastprogrammet, det måste vara en dröm!
Jag tycker det är en ynnest att leva i sin dröm. Förvirrande, men ack så roligt.
Jag har blivit duktig på att packa. Och packa upp.
Det är ett retinakel! Titta!
Tentan förra veckan. Två delar; anatomi (OLM, allmän anatomi, organanatomi) och CNS. Blir man bara godkänd på den ena behöver man bara göra om den andra. Så hur gick det? Hm. Över förväntan. Men det känns som att jag ligger på gränsen. Jättesvårt att säga. Vissa saker gissade jag på. Vissa saker kunde jag.
Nästa vecka har vi en praktisk examination, snälla gode gud, låt mig klara allt, jag vill inte ha TRE omtentor!
Gårdagens: jag, Sara och Lisa övade lite palpation. Plötsligt ser jag ett ca en centimeter brett "band" som går över hennes vrist. Jag pekar och frågar "kan det där vara ett retinakel?!" Plötsligt står vi alla hukade över hennes fot och utbrister "Herregud!! Man ser ju allt på dig! Va coolt!". Det var coolt.
Idag har jag varit så trött så jag vet inte vad. Har suttit på skolan och försökt läsa en engelsk bok som heter Motor Control och är jättetråkig. Vid elva-tiden på förmiddagen gav jag vika för mina tunga ögonlock, det gick ju ändå inte att läsa när ögonen slog ihop var femte sekund, så jag la mig ner över bordet och sov en halvtimme. Vaknade något mer utvilad och fortsatte läsa. Varför är jag så trött?! Och imorgon måste jag upp tidigt. Usch och fy. Nej, gonatt på er!
Retinakel i handen (typ bindvävsstråk tror jag). De håller nere muskelsenorna så de inte "ploppar upp" när man tex sträcker och spretar med fingrarna. Smart va?!
Nästa vecka har vi en praktisk examination, snälla gode gud, låt mig klara allt, jag vill inte ha TRE omtentor!
Gårdagens: jag, Sara och Lisa övade lite palpation. Plötsligt ser jag ett ca en centimeter brett "band" som går över hennes vrist. Jag pekar och frågar "kan det där vara ett retinakel?!" Plötsligt står vi alla hukade över hennes fot och utbrister "Herregud!! Man ser ju allt på dig! Va coolt!". Det var coolt.
Idag har jag varit så trött så jag vet inte vad. Har suttit på skolan och försökt läsa en engelsk bok som heter Motor Control och är jättetråkig. Vid elva-tiden på förmiddagen gav jag vika för mina tunga ögonlock, det gick ju ändå inte att läsa när ögonen slog ihop var femte sekund, så jag la mig ner över bordet och sov en halvtimme. Vaknade något mer utvilad och fortsatte läsa. Varför är jag så trött?! Och imorgon måste jag upp tidigt. Usch och fy. Nej, gonatt på er!
Retinakel i handen (typ bindvävsstråk tror jag). De håller nere muskelsenorna så de inte "ploppar upp" när man tex sträcker och spretar med fingrarna. Smart va?!
Om att uppskatta det lilla
Allt blir så mycket lättare om man uppskattar det lilla. Försöka hitta guldkorn i vardagen typ.
- Igår kväll när jag cyklade iväg till Friskis & Svettis upptäckte jag att det INTE regnade! Jag cyklade med ett leende på läpparna.
- På jympapasset i lördags spelades en Two Withe Hourses-låt när vi stretchade! Det var ytterst nära att jag började vifta med armarna och ropa "Hallå, hör ni? Hör ni?! Det är Two Withe Horses! Från Sävar ju! Hör ni vad bra de är!"
- Idag bakade jag chokaldmuffins när jag kom hem från skolan. Åh, de blev så härligt sega och mjuka.
- Anna Ternheim i öronen på en kvällspromenad (utan regn, igen!)
På blåbärsplockning i augusti. Blåbär och sena sommarkvällar är guldkorn.
- Igår kväll när jag cyklade iväg till Friskis & Svettis upptäckte jag att det INTE regnade! Jag cyklade med ett leende på läpparna.
- På jympapasset i lördags spelades en Two Withe Hourses-låt när vi stretchade! Det var ytterst nära att jag började vifta med armarna och ropa "Hallå, hör ni? Hör ni?! Det är Two Withe Horses! Från Sävar ju! Hör ni vad bra de är!"
- Idag bakade jag chokaldmuffins när jag kom hem från skolan. Åh, de blev så härligt sega och mjuka.
- Anna Ternheim i öronen på en kvällspromenad (utan regn, igen!)
På blåbärsplockning i augusti. Blåbär och sena sommarkvällar är guldkorn.
Pläjset
Nu har jag ju bott här i mitt 20 kvadratmeter stora studentrum i snart två veckor och inga bilder har lagts upp! Ja, jag kan ju skylla på tentan, men lite skandal är det. Så, bättre sent än aldrig, här kommer lite bilder. Men tilläggas bör att det ju inte är "klart" (det blir aldrig klart, man kan inte säga att ett rum är klart), det är inte uppsatt något på väggarna än, så det ser väldigt kalt ut.
Min kära, kära säng. En 120 cm bred Sultan Singås. Med blommiga kuddar och braig förvaring under.
Brevid sängen står en stol som sängbord. Jag blir så glad, för nästan alla som kommit och hälsat på har sagt att de tycker stolen är fin! Och den köpte jag på loppis i somras! Riktigt gammal är den. Ljust grön, och färg som flagar. Väckarklockan som står på stolen är också loppis. Och ramen ska självfallet få en fin bild i sig, så snart jag hittar något fint nog att sätta i den.
Till vänster har jag en spegel och fåtöljen POÄNG samt ett provisoriskt sidobord av lådor. Bakom fåtöljen står en tvättkorg.
Och fönstret. Fönstret står mitt emot dörren. Bilden i ramen är från midsommarafton förra året. Det är en av de finaste bilder jag har! Nu ser jag att fönstret var skitigt. Attans.
Ett stökigt skrivbord. Jag äter finn crisp med nyköpt prästost, jordnötter och dricker varmchoklad. Hyllerna är ju sånadär som alla har, som finns i rummet när man flyttar in.
Jag har en förkärlek för plåtburkar. Skålar och brickor kommer strax efter. Jag tycker även om prickar och blommor. Och pasteller. Så de här två, ja de är ju rätt perfekta.
Byrån ASPELUND står bredvid dörren och är så fin med sina handtag. Den rymmer massor; underkläder, smycken, handdukar, lakan, hårtork, verktyg, ugnsformar mm. Ser ni den rosa lilla skålen med vita prickar? Den köpte jag på Åhlens i veckan. Den kunde jag bara inte motstå.
Och tv har jag ju! Mamma och pappa tog hit den. De fick nämligen den briljanta idén att köpa en platt-tv, sisådär en tidsepok efter resten av befolkningen. Prickig låda, jag tycker mig skönja ett visst mönster (höhö).
Japp, det var det. Mitt lilla fina rum! Men som sagt, lite grejer saknas.
Min kära, kära säng. En 120 cm bred Sultan Singås. Med blommiga kuddar och braig förvaring under.
Brevid sängen står en stol som sängbord. Jag blir så glad, för nästan alla som kommit och hälsat på har sagt att de tycker stolen är fin! Och den köpte jag på loppis i somras! Riktigt gammal är den. Ljust grön, och färg som flagar. Väckarklockan som står på stolen är också loppis. Och ramen ska självfallet få en fin bild i sig, så snart jag hittar något fint nog att sätta i den.
Till vänster har jag en spegel och fåtöljen POÄNG samt ett provisoriskt sidobord av lådor. Bakom fåtöljen står en tvättkorg.
Och fönstret. Fönstret står mitt emot dörren. Bilden i ramen är från midsommarafton förra året. Det är en av de finaste bilder jag har! Nu ser jag att fönstret var skitigt. Attans.
Ett stökigt skrivbord. Jag äter finn crisp med nyköpt prästost, jordnötter och dricker varmchoklad. Hyllerna är ju sånadär som alla har, som finns i rummet när man flyttar in.
Jag har en förkärlek för plåtburkar. Skålar och brickor kommer strax efter. Jag tycker även om prickar och blommor. Och pasteller. Så de här två, ja de är ju rätt perfekta.
Byrån ASPELUND står bredvid dörren och är så fin med sina handtag. Den rymmer massor; underkläder, smycken, handdukar, lakan, hårtork, verktyg, ugnsformar mm. Ser ni den rosa lilla skålen med vita prickar? Den köpte jag på Åhlens i veckan. Den kunde jag bara inte motstå.
Och tv har jag ju! Mamma och pappa tog hit den. De fick nämligen den briljanta idén att köpa en platt-tv, sisådär en tidsepok efter resten av befolkningen. Prickig låda, jag tycker mig skönja ett visst mönster (höhö).
Japp, det var det. Mitt lilla fina rum! Men som sagt, lite grejer saknas.
Timmar, minuter, sekunder
Fredags: lektioner på förmiddagen. Satt kvar och pluggade på skolan till halv sex. Åt middag, bakade kladdkaka och så kvällen kom Kajsa, Sophia och Linnéa. Vi åt kladdkaka och såg på Idol. Det var himla trevligt och ett välkommet avbrott i pluggandet. Blev alltså inget mer plugg på fredagskvällen.
Löördagen: befann mig utanför skolan halv elva. Dessvärre hade Roosen med nycklarna försovit sig :P Satt på skolan och pluggade från 11.00 till 22.00. Seriöst alltså. Mellan 19.00 och 20.00 tog vi dock en sväng ner på stan för att äta pizza. Och visst, vi tar ju raster och så. Men ändå. Jag var på skolan i typ elva timmar. Gjorde en gamma tenta, gick igenom en massa muskler.
Idag (söndag): plugg på skolan 11.00 - 18.00. Var tvungen att fara hem och laga mat, för mina matlådor är slut. Nu ska jag diska och sen fortsätta med en gammal tenta. Sen ska jag nog ut på en sen promenad. Dagsljus är det lite om nuför tiden. Gick igenom vävnader, muskler, muskelvävnader.
Imorgon: är vi helt lektionsfria, så då har vi hela dagen på oss att plugga. Planerar att sitta på skolan 8.30 till typ fem eller sex. Sen får det nog vara rätt så färdigpluggat. Ska nog gå på en lång promenad så jag är trött och somnar på kvällen.
Och trots att jag har pluggat såhär mycket, så känner jag fortfarande att det är högst tveksamt om jag kommer att klara det. För det är fortfarande saker som jag inte har gått igenom! Fattar ni! Jag satt på skolan elva timmar igår, men jag hann inte gå igenom artärerna och venerna, jag hann inte gå igenom ryggmärgsbanorna eller en massa annat. Kanske blir det första gången jag får gör omtenta. Och då blir jag ju en erfarenhet rikare. Så varför inte liksom.
Längtar så in i helvete tills tentan är gjord. Tisdag förmiddag. Sen ska jag börja leva, sova, laga mat, träna, festa.
Varje icke-pluggad sekund är en bortkastad och slösad sekund.
Löördagen: befann mig utanför skolan halv elva. Dessvärre hade Roosen med nycklarna försovit sig :P Satt på skolan och pluggade från 11.00 till 22.00. Seriöst alltså. Mellan 19.00 och 20.00 tog vi dock en sväng ner på stan för att äta pizza. Och visst, vi tar ju raster och så. Men ändå. Jag var på skolan i typ elva timmar. Gjorde en gamma tenta, gick igenom en massa muskler.
Idag (söndag): plugg på skolan 11.00 - 18.00. Var tvungen att fara hem och laga mat, för mina matlådor är slut. Nu ska jag diska och sen fortsätta med en gammal tenta. Sen ska jag nog ut på en sen promenad. Dagsljus är det lite om nuför tiden. Gick igenom vävnader, muskler, muskelvävnader.
Imorgon: är vi helt lektionsfria, så då har vi hela dagen på oss att plugga. Planerar att sitta på skolan 8.30 till typ fem eller sex. Sen får det nog vara rätt så färdigpluggat. Ska nog gå på en lång promenad så jag är trött och somnar på kvällen.
Och trots att jag har pluggat såhär mycket, så känner jag fortfarande att det är högst tveksamt om jag kommer att klara det. För det är fortfarande saker som jag inte har gått igenom! Fattar ni! Jag satt på skolan elva timmar igår, men jag hann inte gå igenom artärerna och venerna, jag hann inte gå igenom ryggmärgsbanorna eller en massa annat. Kanske blir det första gången jag får gör omtenta. Och då blir jag ju en erfarenhet rikare. Så varför inte liksom.
Längtar så in i helvete tills tentan är gjord. Tisdag förmiddag. Sen ska jag börja leva, sova, laga mat, träna, festa.
Varje icke-pluggad sekund är en bortkastad och slösad sekund.
Om att flytta och att ha tenta
Jag lever! Hurra för er! I helgen kom mina föräldrar ner som jag inte träffat sen i slutet av augusti. Ja, jag saknade dom massor. Söndagen ägnade vi till att gå på IKEA. Det inhandlades byrå ASPELUND, säng SULTAN SINGÅS (120 cm bred!!), fåtölj POÄNG, kuddar, överkast, spegel, lådor, galgar etc etc. I måndags fick jag nyckeln till rummet klockan 12.10. Och vi körde fram och tillbaka mellan Sävja och Kantorn, flera gånger. Bar banankartonger tills svetten rann. Lyckligtvis så bor jag bara en trappa upp, det hade jag varit värre om jag bodde på fjärde våningen (här finns ju ingen hiss)! Mamma satte ihop byrån och det var ett projekt som heter duga, vill jag lova! Det var väl närmare 37 000 delar. Ungefär. All credd till mamma. Själv försökte jag mig på att sätta ihop tvättkorgen. Efter 30 sekunder gav jag upp. Hrm. Japp, där har ni mina kunskaper. Så jag återgick till att hänga upp kläder i garderoben, det var mer på min nivå. Det är visserligen inte upphängt något på väggarna och det står två banankartonger kvar i rummet, men det är fint ändå! Jag trivs! Det kommer att bli toppen! Jag återkommer senare med bilder.
Jag bor som sagt i en dublett och tjejen som bor här bredvid har jag träffat typ två gånger, hon verkar inte vara hemma så mycket. Men hon verkar trevlig, så det blir nog inga problem alls.
Det tog hela dagen att flytta och som tur var så hade vi inga lektioner varken måndag eller tisdag. Så tisdagen fick jag ju tid till att plugga. Och jag pluggar, och läser, och bankar in, och skriver, och repeterar. Men tiden räcker inte till! Tentan är på tisdag och jag kommer omöjligt att kunna hinna gå igenom allt. Jag vet att jag i alla tider sagt att "jag kommer aldrig att klara det här provet", men det har jag alltid gjort ändå. För om det exempelvis har handlat om ett matteprov så har man ju en baskunskap och kan resonera sig fram till ett svar. Men på en anatomitenta så kan man inte resonera sig fram till ett svar om man INTE VET vad artärernas olika lager heter och är uppbyggda av. Man kan inte svara på vad de basala ganglierna i hjärnan heter om man inte kommer ihåg. Man måste veta. Och det är så mycket som jag inte vet.
Det blir stenhårt plugg i helgen, förmodligen på skolan, för där får jag mer gjort. Efter tentan på tisdag ska vi ta ett TBC-test och sen på kvällen blir det en sjuhelsikes jävla tentafest. Som världens sällan skådat. Jag ska släppa allt som handlar om muskelfästen, hjärnhinnor och CNS. Och jag kommer att bli full som en kastrull efter att inte druckit en droppe alkohol på ungefär en månad. Det är jag lite stolt över. Jag som trodde att livet som student skulle innebära ett alltför kontinuerligt festande och supande, men jag kan konstatera att jag nog aldrig festat såhär lite i hela mitt liv (sen jag började "festa" vill säga).
Livet efter tentan. Finns det?
Efter tentan ska jag:
- Klippa håret.
- Boka massagetid hos R i klassen.
- Gå på IKEA och köpa lite grejer.
- Hämta tavelkrokan hos Vasakronan.
- Bjuda på inflyttningsfika.
- Framkalla bilder och sätta upp på väggarna.
- Köpa träningskort på Friskis och svettis och börja träna.
- Ha fritid.
Men tro nu inte att jag är bitter! Nej, jag trivs som fisken i vattnet här i Uppsala. Älskar min klass, trivs i mitt rum, utbildningen känns perfekt. Jag har ju jättekul! Nästan varje dag på skolan skrattar jag så jag får magknip och andnöd. Det behöver man.
Godnatt på er!
Jag bor som sagt i en dublett och tjejen som bor här bredvid har jag träffat typ två gånger, hon verkar inte vara hemma så mycket. Men hon verkar trevlig, så det blir nog inga problem alls.
Det tog hela dagen att flytta och som tur var så hade vi inga lektioner varken måndag eller tisdag. Så tisdagen fick jag ju tid till att plugga. Och jag pluggar, och läser, och bankar in, och skriver, och repeterar. Men tiden räcker inte till! Tentan är på tisdag och jag kommer omöjligt att kunna hinna gå igenom allt. Jag vet att jag i alla tider sagt att "jag kommer aldrig att klara det här provet", men det har jag alltid gjort ändå. För om det exempelvis har handlat om ett matteprov så har man ju en baskunskap och kan resonera sig fram till ett svar. Men på en anatomitenta så kan man inte resonera sig fram till ett svar om man INTE VET vad artärernas olika lager heter och är uppbyggda av. Man kan inte svara på vad de basala ganglierna i hjärnan heter om man inte kommer ihåg. Man måste veta. Och det är så mycket som jag inte vet.
Det blir stenhårt plugg i helgen, förmodligen på skolan, för där får jag mer gjort. Efter tentan på tisdag ska vi ta ett TBC-test och sen på kvällen blir det en sjuhelsikes jävla tentafest. Som världens sällan skådat. Jag ska släppa allt som handlar om muskelfästen, hjärnhinnor och CNS. Och jag kommer att bli full som en kastrull efter att inte druckit en droppe alkohol på ungefär en månad. Det är jag lite stolt över. Jag som trodde att livet som student skulle innebära ett alltför kontinuerligt festande och supande, men jag kan konstatera att jag nog aldrig festat såhär lite i hela mitt liv (sen jag började "festa" vill säga).
Livet efter tentan. Finns det?
Efter tentan ska jag:
- Klippa håret.
- Boka massagetid hos R i klassen.
- Gå på IKEA och köpa lite grejer.
- Hämta tavelkrokan hos Vasakronan.
- Bjuda på inflyttningsfika.
- Framkalla bilder och sätta upp på väggarna.
- Köpa träningskort på Friskis och svettis och börja träna.
- Ha fritid.
Men tro nu inte att jag är bitter! Nej, jag trivs som fisken i vattnet här i Uppsala. Älskar min klass, trivs i mitt rum, utbildningen känns perfekt. Jag har ju jättekul! Nästan varje dag på skolan skrattar jag så jag får magknip och andnöd. Det behöver man.
Godnatt på er!
