mynameissophia

Jag såg Idol idag och jag måste erkänna att standarden är ganska hög i år. Det finns en kille som heter Andreas, han är så där töntgullig! En sån som älskar att sjunga, med spretlockigt hår och blossande kinder. Han sjunger riktigt bra. Men min favorit är ändå Daniel. Shit, han var helt fenomenal idag! Så mycket energi, så mycket närvaro och så mycket glädje! Jag vet inte riktigt varför, men jag kunde inte undgå att se en liten gnutta av Jonas Gardell i honom... Kanske var det hans spretiga rörelser och smått galna blick. Helt fenomenal alltså.

På tal om Jonas Gardell, så ska jag och Johanna, Lovisa och Ragna på hans show i november! Längtar jättemycket, men är samtidigt lite smådeppad över att jag missar Säkert som spelar samma kväll på Popup... Skandal att Gardell och Popup är samtidigt! Hur tänkte dom??



PS. Sitter och ser Top Model Stockholm (alltid lika kul att se hur tafatta och pisamma alla är när det är den svenska varianten). Slogs av att det ALLTID i varje säsong är en tjej som vägrar låta frisören klippa sitt meterlånga hår när de får en makeover. Att de aldrig lär sig att deras hår kommer ryka när de söker dit. Det slår aldrig fel alltså....

Vi har börjat med aerobics på gruppträningen och det är förbaskat roligt! Vi är fortfarande på väldigt basic-nivå, så tur är väl det. Typ fyra steg fram, fyra bak, v-steg... men det räcker! Peppande och svettigt! Jag och Jessica har kommit fram till att när man tränar så bränner man energi, men samtidigt så får man av någon konstig anledning ny energi... mystisk ekvation, men de är ju trevligt iaf!

Längtar tills nästa aerobicspass.



Jag har ju föresten glömt berätta att vi var på IKSU för några veckor sedan och testade på Body Combat! Det var något nytt för mig. Om jag ska beskriva det så skulle jag säga "individuellt, koreograferat självförsvar". Man står alltså och boxas i luften, sparkar lite och hoppar. Fasligt roligt, men lite svårt att hänga med... Jag skrattade lite åt mig själv ibland, när jag såg i spegeln hur jag såg ut... Haha, men bara man gör sitt bästa!

Idag har jag avverkat min tredje körlektion. Jag har kommit på att nu så här i efterhand så har jag typ ingen aning om vart vi körde... Då är man koncentrerad! Vi övade lite på högerregeln, väjningsplikt, körde runt lite... lite allt möjligt. Körde i nån rondell... och så fick jag för första gången köra ända tillbaka till körskolan och parkera (observera, ute inte nere i källaren). Gick väl sådär, blev lite stressad på grund av att jag hade en bil bakom mig. Men, men... Jag trivs iaf väldigt bra med min körlärare, vilket jag ska vara nöjd över, har nämligen hört om andra körlärare som har dålig andedräkt, eller börjar sjung bliiinka lilla stjärna...

Pjuuu, jag har varit på bio med Emma och sett Harry Potter. En riktig pärs. Jag kunde inte undgå att fälla en tår, eller två. Jag blir alltid så himla känslosam när jag ser Harry Potter... Tänker på hur allt som han går igenom förstör hans barndom. Hur skall detta sluta? Bortträngning? Svårt att lita på folk i framtiden? Ja, nog om det psykologiska... filmen var i alla fall jättebra. Det kändes verkligen inte som mer än två timmar! Jag hade velat se mer... Längtar ihjäl mig på att sista boken ska komma ut på svenska. Fast jag tror att jag kommer att skjuta att börja läsa boken så länge som möjligt... för sen tar det ju slut! På riktigt. Lite sorgligt faktiskt...

Jag är en glad tös. Jag beställde nämligen två par skor från en tanttidning och båda par passar! Jag är nöööjd. Här är dom:

     
Me like!

Favoritlåt för tillfället:

Allt som var ditt - Säkert.

Man behöver liksom inte säga mer, det räcker med att lyssna på låten.

AAAAAAAAAAAAHHHHH, Camilla Läckberg är så himla bra, jag är besatt, besatt, besatt. Kan inte sluta läsa, det är så himla spännande! Har kommit ungefär halvvägs in i Stenhuggaren och jag är helt fast. Hur ska det gå?! Vilken idiot är det som kan ha gjort det? Är det någon annan som gillar Läckbergs böcker? Är resten lika bra?


  Pocket när det är som bäst.


PS: Det spöregnar ute...

Jag gick i genom mina kategorier som jag har här på min blogg och då insåg jag att det ekade hysat tomt i min filmkategori, bortsett från en ett hett Depp-tips. Så då kom jag på en film som jag såg i somras!

Underbara älskade. Jag måste vara bland den sista som såg den. Men tur var väl ändå att jag gjorde det, för jag föll pladask! Jag blev störtförälskad (mest i han som spelade Jonas, förståss), den var så himla fin. Ah, den var så sorglig, jag blir alldeles sentimental bara jag tänker på den...! Så ifall jag inte var den sista som sett den så kan jag rekommendera den iaf.



Jag ligger ganska dåligt till på film-fronten. Jag har massor med filmer som jag vill se, främst på bio; Harry Potter (jag vet, det är skam att jag inte har sett den än!), Shrek 3, Underbar och älskad, Ett öga rött... och så vill jag hyra Se upp för dårarna, som jag har hört ska vara väldigt bra. Har någon sett någon av dessa som kan rekommendera någon?

I onsdagseftermiddag hade jag min första körlektion! Jag hade föreställt mig att jag skulle lida av magsår lagom till lektionen skulle börja och att jag skulle bryta ihop och börja böla när jag upptäckte att jag inte kunde starta bilen... Men jag var nästan inte ett dugg nervös! Himmelens skönt. Jag bara gick dit och så satte vi oss i bilen och pratade lite, han körde mot universitet och så tog jag över. Okej, det var ju lite trixit att starta bilen... nej, jag är inte dum i huvudet! Det är bara det att vi här hemma har en sån high-tec-bil där man stoppar in nyckeln och sedan så trycker man på en knapp där det står start/stopp. Mycket enklare.

Det mesta gick bra, jag tror att jag fick motorstopp bara en gång! Det är klart att bilen kändes annorlunda men det funkade. Lite ryckigt i början. Och bara för att första lektionen gick så bra så kommer nästa att gå bajs...! Sann pessimist är vad jag är.

Undrar hur många lektioner jag kommer att ta. Hur många har du tagit?
Hej svejs!

PS: Jag är så, så, så uppriktigt glad över att jag inte var på hajk med några speciella fotbollskillar i natt. Och att jag inte har en tå som ser ut som en räka. Och att jag inte höll på att frysa ihjäl i ett tält i natt. Bara så glad. DS.

YES, mitt mål är nått! Jag sprang Tjejmilen på under en timme, närmare bestämt 58 minuter och 30 sekunder. Jag. Är. Så. Himla. Stolt. STOLT. Och glad! Loppet gick hyfsat bra. Jag började i ganska lugn takt, för att sedan öka hela tiden. Fem kilometer gick ganska fort. Förra året kändes det som att banan aldrig tog slut, men nu när jag kände igen mig så gick det fortare.

En kilometer kvar. Massor med folk som hejar. Jag orkar inte ens försöka se oberörd ut, måste ägna alla krafter åt att komma i mål levande. Jag ska kuta hela vägen in i mål, en kilometer är ju inte så långt. Under en timme, under en timme, under en timme. Just det, fan; seg uppförsbacke vid niokilometersskylten. Äh, jag ökar lite. Inte bra Sofia, illamåendet kommer som ett brev på posten; utmattad+ backe+ öka farten= självplågeri. Måste sakta ner lite till. Jag vill ju inte spy när alla tittar på. Fotograferna börjar dyka upp. Försöker se glad ut. Snart i mål. Där är mål! Jävlar, jag kommer att klara det under en timme! Kuta! KUTA! KUUUTA! (observera att det inte går fortare, bara i mitt huvud). Jag springer över mållinjen, lägger upp foten på en bänk och låter en person klippa bort chippet. Försöker att inte tänka på illamåendet. Jag är i mål. Äntligen!

  Ser jag inte lite död ut, månne? Ca 500 m innan mållinjen.