Jag är splittrad; kvotering eller inte?
Jag trodde att jag var för kvotering. Ni vet att man har pratat om att kvotera in kvinnor i högre positioner, styrelser etc. Och det är ju jättebra! Man måste få in kvinnor för att fler ska komma in. Visst, det blir lite orättvisare för männen, men de har ju redan mycket lättare att få chefspositioner och liknande, så det är ju egentligen inte alls orättvist.
Och så fick jag för ett tag sedan höra att man kvoterade in killar på utbildningen som jag går. Min första reaktion var att jag blev arg. Herregud!! Här har jag kämpat hela gymnasiet för att kunna stoltsera med mina - i mina ögon - ganska bra betyg. Jag läste Naturkunskap B på komvux i våras samtidigt som jag jobbade. Och så kommer jag inte in. Jag blir reserv. Och så visar det sig att killar med lägre betyg liksom får smita före i kön. Bara sådär. Medan jag hamnade i en fruktansvärt irriterande ovisshet i flera veckor (ska jag söka boende, ska jag packa, ska jag söka något annat?).
Sen stannade jag till. Och skämdes lite över min plösliga aggression. Herregud, tänkte jag så? Jag som har varit FÖR kvotering. Och jag förstår ju varför de kvoterar in killar.
Är jag verkligen så enkelspårig att jag tycker något i teorin, men när det inte gynnar mig i praktiken så vänder jag plötsligt om?
Klart jag blir irriterad när jag med mina 18,6 inte kommer in, medan en kille på kanske 14 poäng slinker före.
Så nu är jag splittrad. Jag vet inte vad jag ska tycka. Kvotering eller inte? Rättvist eller inte? Hur tänker ni?
Och så fick jag för ett tag sedan höra att man kvoterade in killar på utbildningen som jag går. Min första reaktion var att jag blev arg. Herregud!! Här har jag kämpat hela gymnasiet för att kunna stoltsera med mina - i mina ögon - ganska bra betyg. Jag läste Naturkunskap B på komvux i våras samtidigt som jag jobbade. Och så kommer jag inte in. Jag blir reserv. Och så visar det sig att killar med lägre betyg liksom får smita före i kön. Bara sådär. Medan jag hamnade i en fruktansvärt irriterande ovisshet i flera veckor (ska jag söka boende, ska jag packa, ska jag söka något annat?).
Sen stannade jag till. Och skämdes lite över min plösliga aggression. Herregud, tänkte jag så? Jag som har varit FÖR kvotering. Och jag förstår ju varför de kvoterar in killar.
Är jag verkligen så enkelspårig att jag tycker något i teorin, men när det inte gynnar mig i praktiken så vänder jag plötsligt om?
Klart jag blir irriterad när jag med mina 18,6 inte kommer in, medan en kille på kanske 14 poäng slinker före.
Så nu är jag splittrad. Jag vet inte vad jag ska tycka. Kvotering eller inte? Rättvist eller inte? Hur tänker ni?
Kommentarer
Postat av: Ivarsson
Kvotering är nog den frågan som är allra allra svårast att motivera. Folk kan nästan bli förbannade om man säger att man är för. Jag är för helhjärtat men som du säger är det kanske svårt att inte känna den här ilskan iallafall, när man väl råkat ut för det själv. Kanske är det för att vi blivit så matade med att det hela tiden är en feministisk fråga det här med kvotering, att man automatiskt tänker att det är nåt som bara rör kvinnor och när man väl ställs in för den andra sidan av kakan så blir man konfunderad. Otroligt otroligt svårt indeed.
Postat av: Emma
Jag känner i alla fall att om jag får ett jobb så ska det vara för att jag är bäst på det och inte för att jag är kvinna! Men det är en svår nöt att knäcka helt klart!
Trackback
