mynameissophia

Jag är en sån person som helst vill ha det väldigt tyst när jag pluggar. Men ibland kan det vara skönt att ha lite bakgrundsbrus, väldigt låg musik. Jag har kommi fram att bra pluggmusik är till exempel: Frida Hyvönen, Two withe horses och Anna Ternheim. Anna Ternheims senaste skiva "Leaving on a mayday" är förövrigt en av de vackraste skivorna jag vet. Jag har ingen aning om vad hon sjunger om, men melodierna och musik är så fin! Det är så harmoniskt, men samtidigt dramatiskt och känsloladdat. Det är som från annan värld. Det är perfektion. Ja, perfektion. Ångrar bittert att jag inte såg henne i somras på Peace and Love.

Men däremot såg jag Frida Hyvönen i somras:



Hon var riktigt bra.

Har ni tips på bra pluggmusik?

Gonatt!

I början av december ska alla sjukgymnaster ha kårfest. Det är tydligen en tradition och varje termin (klass alltså) blir tilldelade ett tema. Min klass fick punkare! YÄÄÄÄÄÄS! De andra terminerna fick Harry Potter, Hippies, Naturister, Drag Kings and Queens typ... Haha! Det här kommer att bli grymt kul, men en riktig utmaning för stackars mig som vanligtvis klär mig i rosetter och lockar håret när det nalkas fest. Nu ska det istället vara nitar, läder och tuppkam... Mrmh. Känns väl kanske inte riktigt som jag. Hursomhelst så var jag på Lindex igår och köpte en klänning som direkt kliver in på listan över mina favoritklänningar (och det var innan jag visste något om punkartemat). Och eftersom det inte gick att kopiera in bilden så får ni en länk för att se hur den ser ut: 

http://www.lindex.com/se/Product/Product.aspx?id=6999152&styleid=6999150&path=3403475;3215210;3232566;3563771;9654 

Alldeles perfekt och enkel och jättefin alltså. Och nu har jag börjat filura på om jag skulle kunna ha klänningen som punkare... jag tänker mig trasiga strumpbyxor (typ knallrosa) kort, svart, glansig, tuff jacka, nitarmband, tuperat rufsigt hår, några tuffa skor, svart eyeliner... Vad tror ni? Det blir typ punk-prinsessa. Pop-punkare. Det gillar jag. Ja!

Hur skulle ni klä er som punkare?


Jag tror iaf att jag skippar tuppkammen...

Denna vecka har varit tung. Verkligen. Jag brukar inte anse mig vara särskilt pms-ig, men i veckan har jag varit det. Sjukt trött i kroppen och i huvudet, nedstämd, orkeslös, ja nästan apatisk ibland. Ni vet man sitter i soffan och tänker att man borde plugga, och då får man en klump och magen och börjar nästan gråta för det känns så jobbigt. En gång i veckan när jag precis parkerat cykeln utanför skolan och gick sista biten upp till byggnaden så kändes livet så jobbigt så jag nästan började gråta. På riktigt alltså! Men jag höll mig. Jag har varit orolig, känt ångest inför allt och inget. Till råga på allt blir det mörkare och mörkare, vilket gör mig tröttare och tröttare. Men jag har ju förstått vad det beror på. Och nu känns det bättre.

Igår kom jag hem från skolan vid femtiden ungefär. Åt middag, satt vid datorn, gick på promenad och köpte godis och glass, pluggade drygt en timme (och åt upp allt godis), sen såg jag en film på min dator. Pans layrint. Är det någon som sett den? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Den var obehaglig, på gränsen till för otäck ibland, rå liksom. Men samtidigt bra och tänkvärd. Utspelade sig i Spanien 1944. Jobbiga köns- och maktroller.

Idag sov jag till tio och kände mig riktigt utsövd. Klockan tolv befann jag mig på universitetet tillsammans med min kompanjon Linnéa. Jag försökte lära mig några kranialnerver. Sen repeterade vi ryggraden. Och började på en gammal CNS-tenta. Madderfacker, döda mig, jag kommer inte att klara det. Vi hade hursomhelt rätt kul och jag lärde mig vad kaninfniss är för något. Mycket lärorikt.

Ungefär vid halv fem cyklade jag till IKEA. Köpte världens minsta pizzaslice och en god kanelbulle. Sen gick jag igenom IKEA och jag kan säga att det var nästan läskigt! (Ja, det är lite läskigt att jag går ensam på IKEA en lördagskväll) Det var nästan helt öde! Det kändes som att jag drömde, för det kändes så absurt att det var så tomt. På IKEA! Det ÄR inte tomt på IKEA. Aldrig. Förutom på lördagskvällar då förstås. Husomhelst så kändes det dumt at gå ut därifrån utan att köpa något - det gör man liksom inte på IKEA. Så jag köpte en påse påsförslutare (de fösvinner lika lätt som hårnålar) och en ram för 39 kronor. Plus en chipspåse för 9 kronor.
Se cyklade jag hem. Och mötte en räv på cykelvägen! Eller den var i diket brevid. Jag tror aldrig att jag har sett en räv förut! Ja, kanske på någon djurpark förstås.

Sen hoppade kedjan på cykeln. Hurra. Kalas. Helfestlig! Och jag hade säkert tre-fyra kilometer kvar. Med en ryggsäck full av tunga böcker. MEN jag blev inte allt för deprimerad. Jag ringde mamma och beklagade mig lite så kändes det bättre sen. Pratade med pappa och han förhörde mig om vad som hänt. Var har kedjan hoppat, bak eller fram? Längst in eller ut?

Hade tänkt hinna plugga lite till ikväll, men det orkar jag inte. Nu ska jag äta chips och se gårdagens idolfinal på internet. Åh, det blir bra. Två vita helger på raken! Rekord? Blir förmodligen inget festande nästa helg (ska packa och flytta) och helgen efter det är sista helgen innan tentan. Sen blir det BRAKFEST. Oh.

Ha en trevlig fortsatt helg!

I måndags satt jag brevid Linnéa när vi hade föreläsning. Föreläsningen handlade om centrala nervsystemet, men exakt vad har jag ingen aning om. Att jag och Linnéa sitter brevid varandra brukar inte vara en vinnande kombination. Helt plötsligt kan hon säga något och jag får världens skrattattack, varpå hon oxå börjar skratta. Men man får ju inte skratta för det är ju föreläsning, och det blir så där himla jobbigt ni vet. Man har skrattet bubblandes inom en och man liksom skakar och fnissar till, fast man inte får. Och då kan jag inte ens titta på Linnéa för då börjar jag skratta igen. De hände typ flera gånger i måndags. Till exempel när Linnéa lutade sig mot mig och jag trodde hon skulle säga något i stil med "vad snackar han om??", men istället säger hon:

"- Hur växer ananas?"

Jag stum, sedan: "- Som vilken frukt som helst...?"

Linnéa: "Ja, men växer de på träd?"

Jag typ dog. Sen gjorde vi korsord åt varandra. Sjukgymnastkorsord såklart! Till exempel: danssjuka. Det är Huntingtons sjukdom. Och förlängda märgen. Det är medulla oblongata.

Jag älskar dig Linnéa, men de är liite svårt att koncentrera sig ibland i ditt sällskap. Men jag klagar inte, jag gillare!


Och ananas är ju väldigt gott! Här är en bild från i Mars, när jag bodde i min lägenhet uppe i Uuuuuuuumäääääää och det var kallt och eländigt och jag hade Jessica på middagsbesök och vi gjorde hallondrinkar och gick ut på Corona. Jessica som förövrigt befinner sig i Nice, i värmen och solen, dansar salsa och lär sig franska, och som jag saknar grymt mycket. Kram till dig!!

I fredagseftermiddag anlände Ivarsson i egen hög person, körandes i sin silverfärgade Bettan. Jag fick guida henne i mobilen den sista biten, men det klarade hon galant.



På kvällen körde vi in till stan och mötte upp läkarstudent-Malin!




Vi satte oss på Waynes och jag åt en grillad foccacia med parmaskinka. Mycket gott. Sedan delade jag och Ivis på kladdkaka till efterrätt. Ivis fick en födelsedagspresent i efterskott av Malin och Ivis blev så glad så glad.



Sen knatade vi iväg till SF för att placera våra bakdelar i en biosalongstol och se på Coco - livet före Chanel. Den var bra, jag gillade den. Den var inte som jag trodde. Handlade mest om relationer och kärleksproblem. Men Coco var väldigt cool. Väldigt annorlunda och rebellisk för att vara en kvinna på den tiden. Hon varken beteede sig, pratade eller klädde sig som andra kvinnor. Hon hade svar på tal, sa vad hon tyckte och ifrågasatte könsnormer. När filmen var slut körde vi hem till Malin för en kopp te, varpå jag och Ivis körde hem till mig och somnade snabbt.

Igår körde vi in till stan och mötte upp Malin. Vi började på HM, där vi var inne hur länge som helst kändes det som. Jag köpte svart t-shirt med paljettränder, "jacka" och nagellacksborttagning.



När vi började bli hungriga gick vi till Norrlands för det omtalade lördagsfikat. Och jag kan inte annat än klaga; god (STOR) macka med skagenröra och en stor browniekaka med valnötter för den sammanlagda summa av 40 kronor. Det har ju till och med en fattig student råd med. Hurra!

Mätta och belåtna knatade vi iväg mot Studentbokhandeln, med ett litet stopp i VÄRLDENS finaste butik som jag tror heter Mamsell. De har så mycket fint att det är lätt hänt att man kommer ut därifrån helt tomhänt för man vet inte vad man helst vill ha. Men den här gången kom vi INTE tomhänt ut därifrån... Hursomhelst, vidare till Studentbokhandeln där jag köpte ett inplastat papper med kroppens skelett på ena sidan och muskler på andra sidan. Blev tipsad av Sofia Lång, och ja säger Hurra! Vad bra!



Här sitter jag och Ivis vid provrummen inne på Indiska. Vi beklagade oss för varandra över hur det hade kunnat spåra ur så mycket... Men vi var glada och sockerhöga ändå. Hahaah! Sen for vi hem, hade lite massagestund och sedan lagade vi tacos. Här är kläderna jag köpte:





Och det här köpte jag inne på Mamsell! Plåtburkar, jag dör lite.



Under helgen råkade jag fälla kommentaren "men det är väl ingen större skillnad på cheesebollar och ostkrokar?", varpå cheesbolleberoende/dyrkande Ivarsson gav mig fingret och upprättade ett reglerrätt smakprov för att demonstrera skillnaden.



Cheesebollarna är i den stora påsen. Exerten själv hävdade att ostbollarna är som västerbottensost och ostkrokar som hushållsost. STOR skillnad alltså.



"Och det är ju dessutom STOR skillnad på färgen!!" hävdade dessutom experten. Ska kanske inte uttrycka min åsikt i det hela, men jag är överlag med en chipsmänniska än ostkroks/bolls-människa. Fast det är ju gott ändå ;)

Sen såg vi på Rent och Mulan. Det var så bra så bra!

Vilken trevlig helg! Tack för besöket Ivis och Malin!

PS. Rubriken är hämtad ur Mulan. Som förövrigt är en väldigt bra film.

Det var ju typiskt att mina solroskärnor skulle ta slut just nu, när jag har 13, 50 kronor kvar tills på fredag. Jag som älskar fil med solroskärnor, jag äter det varje dag till frukost! Näe, skämmes på mig, jag köpte ju digestivekex idag, det var ju frukstansvärt onödigt. Inte får man väl ett paket solroskärnor för 13,50? Jag får leva på linfrön helt enkelt. Livet är hårt.

Det var imorse jag såg den. Monstret. Ondskan från hell. Jag stod vid min säng och packade det sista i väskan, redo att cykla iväg till skolan. Och då - då ser jag hur något rör sig på väggen och jag hoppar till.

Världens största spindeln.

Jo, jag lovar. En sån där spinkig jävel med flera centimeter långa ben. Och den går över väggen, viftar med sina äckliga ben och jag blir så nervös. Men vad ska jag göra? Jag måste ju cykla iväg (fysatan, det var motvind och 1,3 plusgrader ute när jag åt frukost), och inte finns det någon vaken person i huset att ropa på.

När jag kom hem igen och öppnade dörren till min källare kom jag ihåg monstret. Jag gick sakta in, spanade längs väggar, golv och tak. I soffan, på bordet. Jag kan inte hitta monstret. Och det är det värsta jag vet. Helt seriöst. För jag vet ju att monstret är här någonstans och den kan komma fram precis när som helst. Utan förvarning. Klättra uppför mitt ben, kika fram bakom datorn, krypa på min arm, fira ner sig över mitt huvud.... AAAAHHHHH!!! Det kryper i hela kroppen och jag vet inte vad jag ska göra! Nu sitter jag ju ändå här i soffan. Spanar mot väggen ibland. Så fort jag ser något monsterliknande hoppar jag till. När jag skulle gå upp till köket så såg jag en mattfrans som spretade och jag hoppade faktiskt till och hjärtat slog ett extra slag.

Men vad ska jag göra om jag hittar monstret? Jag ser två utvägar: 1) om monstret är på golvet så kan jag kasta en bok på denne. Annars 2) måste jag gå med svansen mellan benen och be någon här i huset ta bort monstret. Något annat är en möjligt.

Nu över till en betydligt trevligare incident! Som jag skrev tidigare infann sig en sedvanlig motvind from hell när jag skulle cykla till skolan. Benen kändes som bly och jag kom några minuter för sent till första föreläsningen (vilket ju iofs inte gör något, om det inte hade varit för det faktum att om man kommer sent hamnar man längst bak i salen och får kisa så man får ont i pannan om man ens orkar försöka se något.) Men idag! Idag inträffade det högst sällsynta fenomenet medvind!

Jo, du hörde rätt. Medvind. Någon gång tyckte jag mig till och med se halsduken fladdra lite framåt! FRAMÅT! Det gick ju visserligen inte fort (att cykla fort är inte min grej, har aldrig varit, kommer aldrig att bli), men det kändes iaf inte som att jag skulle dö mitt på vägen. Det var nästan behagligt! Pieace of cake, tänkte jag och trampade på, tills jag kom till 0,5 graders uppförslutning och jag återigen förbannar mina svaga ben, dåliga kondotion och opumpade däck (jo, jag inbillar mig att det är de opumpade däckens fel att det går så tungt, men jag är helt oförmögen att göra något åt det, cykelpumpar har heller aldrig varit min grej, de funkar inte i min närvaro).

Nåväl, det har väl överlag varit en helt okej dag. Föreläsningar på förmiddagen om Cetrala nervsystemet, där jag den mesta delen av tiden ansträngde mig för att inte somna sittandes och efter lunchen satt jag med några och svarade på instuderingsfrågor till typ klockan 4. Nu ska jag ge mig ut i kylan och jogga några steg.

Just det! Jag råkade handla på ICA idag för 83 kronor. Det ger mig 13, 50 kvar att leva på till på fredag. Köpstopp för min del alltså. Tjohoo, jag är helt dum i huvudet.

Adjöss!

Helgen har haft sina ups and downs, men i fredagskväll hade jag iaf riktigt trevligt hos Johanna S i klassen. Jag tror vi skyller på Benny, kanske...?

Hursomhelt, så lämnar jag det där och berättar om en av helgens downs; i söndags någon gång så satte jag mig på sängen och råkade då i ett mindre intelligent ögonblick placera rumpan på min väska, varpå jag hörde ett litet "klick". Reste mig, öppnade väskan och insåg att jag i ett ännu mer IQ-befriat ögonblick lämnat mitt bankkort helt löst i väskan. Och nu var det trasigt. Inte i två delar, men en spricka rakt igenom det svarta där man "drar" kortet. Inte möjligt att böja rakt. Efter en rad mindre sofistikerade ord bestämde jag mig ändå för att se det från den ljusa sidan; idag gjorde jag nämligen slag i saken och knatade in på Swedbank (där jag berättade om den tragiska incidenten) och frågade ut damen om Visa-kort. Det slutade med att jag beställde något studenterbjudande-Visa-kort. Som inte ska kosta någonting, lovade hon. Det gillar jag. Gratis är bra.

Jag frågade hur länge hon trodde det skulle ta innan kortet kommer. Hon trodde på fredag. Det beyder att jag inte kan ta ut pengar tills på fredag. Visst, det går ju säkert att ta ut pengar där på banken, och det är väl möjligt att kortet kanske fungerar att betala med, tanten visste inte riktigt. Men jag bestämde mig för att det här ska bli min utmaning i veckan! Jag ska bara leva på kontanterna jag har i plånboken. På vägen hem handlade jag på ICA för 34 kronor (finn crisp, krossade tomater, nudlar för 1,90 kr, purjolök och icas ballerinakex) och jag har nu 95 kronor och 50 öre att hushålla med tills på fredag.

Jag tror det här är grymt nyttigt för mig, för jag har nästan bokstavligen strött pengar om mig den senaste tiden. Imorgon ska jag ta med en matlåda med nudelwok med bönor. Sen kommer jag nog mest att leva på linssoppa (gjorde stor sats idag) och chili con carne (gjorde någon sorts köttfärssås med kidneybönor och kikärtor igår) och ris. Studentlivet inbjuder till väldigt variationsrik kost, oja. Kanske blötlägger och kokar jag kikärtorna jag har i skafferiet.

Mest orolig är jag för att det ska komma någon högst oväntad utgift, men det löser sig nog. Håll tummarna för att jag klarar veckan! Spännande utmaning!

Hejdå!

Jag tycker om den delen av hösten när det är klarblå himmel, strålande sol och gula och röda löv i träden när man cyklar till och från skolan. När luften är klar och frisk och krispig. När man virar en halsduk flera varv runt halsen. När man börjar dricka te. Då gillar jag hösten. Faktiskt.

Så jag ska passa på att njuta.

Det känns som att det inte händer så mycket uppseendeväckande att blogga om för tillfället. Mina dagar ser mest ut som följer; stiger upp vid halv sju. Cirka kvart/tio i åtta cyklar jag iväg till universitetet. Vanligtvis börjar vi 8.30. Jag stormar in i salen i sista sekunden med svettdroppar i pannan. Kanske har vi föreläsning på förmiddagen. Gissningsvis OLMen (Oteologi=skelett, Leder, Muskler), i veckan är det bålen. Efter lunch kanske vi har palpation. Det innebär att vi palperar på varandra, alltså känner på varandra. För någon dag sedan hade vi palpation på handen. Vi har även haft fot, knä, höft, axel/skuldra. Man känner alltså på varandra för att lära sig att hitta olika ben, benknotor, leder och muskler. Det är väldigt kul och himla lärorikt. Lite kittligt ibland, lite ovanligt att känna och trycka på varandra, men nu känns det inte konstigt alls.

Ibland har vi en sjukgymnastikkurs. I veckan har vi bland annat lärt oss att observera balans och assymetri hos varandra. Vi stod halvnakna (jag hade helt missat att vi skulle vara ombytta, men som tur var så kunde jag låna till mig shorts och sportbh, tack!) och kollade om axlar, skulderblad, höfter, knän etc var raka. Också lite konstigt, men det blir en rätt avslappnad stämmning. Och man får en ganska sund bild av kroppen. Alla ser olika ut, men alla är normala. Det normala spannet är väldigt brett, om ni förstår vad jag menar.

Sen cyklar jag hem på eftermiddagen, lagar middag, sitter vid datorn en stund, pluggar lite och far ut och joggar ibland. Sen går jag och lägger mig, alldeles trött i huvudet. Just nu består mitt plugg mest av att skriva lappar med alla muskler som vi ska lära oss. Namn, ursprung, fäste och funktion.

Men sen händer det ju lite annat ibland. I fredags åt jag kinalunchbuffé med några klasskompisar, himla gott och trevligt! På kvällen var det ost- och vinkväll med alla sjukgymnaster i en kvarterslokal i Flogsta. Mycket lekar, sånger och skålar. Också kul!

I lördagskväll åt jag middag med Johanna, Sara, Simon, Linn, Britt och Christer på en sushi-restaurang! Himla spännande. Men för oss sushi-fegisar fanns "integrerad mat med sushi"; jag åt chicken teryiaki och ris med en liten sushirulle. Det var väldigt gott. Och himlarns trevligt hade vi! For till Linn sen och drack te och åt chokladboll.

I söndags var jag bara hemma och låstades plugga. Promenerade och gick vilse, höll på att kissa på mig innan jag kom hem.

I måndags åt jag middag med Johanna, Sara och Linn på Norrlands, för att fira Johanna. Har blivit mycket uteätande, som ni märker... Trevligt var det iaf!

Fruktansvärt tråkigt inälgg, hujedamej, detta måste fixas med lite bilder (inte för att jag tagit så mycket, men jag får väl skrapa ihop lite):


Födelsedagsfika hos Johanna förra veckan :)


Sara :)


THE cake ;D

Nej, nu ska jag ut och jogga i mörkret och kylan. Imorgon är det fredag, halleluja! Haregött!

Hej, jag lever!

Jag flyttade i helgen och hade inte tillgång till internet förrän igårkväll tror jag det var. Men för att ta det från början:

I fredagskväll åt jag middag med ett gäng från klassen på Uplands nation. Det var trevligt, men jag stannade inte så länge. Kom hem vid nio och packade till klockan tolv. På lördag förmiddag kom herrn i huset där jag nu bor och packade bilen full med grejor. Han fick köra två vändor, men jag stannade kvar och städade ur rummet. Sedan cyklade jag hela vägen till mitt nya hem.

Så nu bor jag alltså ca 5-6 km från Uppsalas centrum hos en familj jag känner (mamma och pappa har kännt dem i evigheter, typ sen de själva pluggade här). Jag huserar nere i källaren där jag har ett stort rum inrett med säng (tjohoo!!), bord, fyra stolar, soffa, TV (funkar ibland), förrådsutrymmen. I källaren finns även tvättstuga, dusch och tvättfat. Så jag trivs riktigt bra här. Men jag ser det bara som något tillfälligt; jag letar ju fortfarande boende. Självklart vill jag bo mer centralt, jag håller ju på att krevera varje gång jag ska cykla in till skolan.

Skolan lunkar på i snabb takt. Benet är avklarat, likaså organanatomin och nu armen. Till veckan börjar vi med bålen. Det ingår alltså skelett, leder, ligament, blodkärl, nerver och muskler (och deras muskelfästen). Så ja; det är en jäkla massa namn.

Som ett litet smakprov så kan jag berätta att sittbensknölarna (som man känner tydligt om man sätter sig på händerna) heter tuber ischiadicum. Tuber betyder knöl. Ischi heter den delen av höftbenet som knölen sitter på. Men lederna och ligamenten tycker jag är värst. Smaka på det här: articulatio talocalcaneonavicularis. Tjohoo! Det är en led i foten.

I måndagskväll hade vi vaccination. Vi sjukgymnaststudenter blir erbjudna ett antal och jag fick Hepatit B och Polio. Jag blev lite nervös, men det gick bra. Kändes litegrann, men inget som inte var hanterbart. Efter det bar det av till Kantorn för födelsedagsfika hos Sofia L! Hon hade dukat upp massor och det var så gott så gott!

Igårkväll var jag på veckans andra födelsedagsfika, hos Johanna! Vilken toppenvecka. Det var också trevligt. Och det var så roligt för både jag och Linn gav Johanna födelsedagspresenter som var röda med vita prickar - utan att ha pratat ihop oss! Antar att vi känner Johanna ganska bra ;)

Idag hade vi vår andra VFU (verksamhetsförlagd utbildning, typ prao). Det var väl rätt lärorikt och intressant.

Imorgon ska jag på ost- och vinkväll med alla sjukgymnaststudenter!

Ja, det var väl vad som händer i dagsläget. Och rubriken? Det är en ramsa som vi har lärt oss för benen i handen. Det är åtta ben (inte benen i fingrarna, bara i liksom handflatan). Första bokstaven i varje ord... She = scapoeidum tror jag att det var, osv...

Hejdå!