mynameissophia

Nu har jag ju lärt känna en massa nya härliga människor här i Uppsala och jag vet att några har hittat hit till min blogg. Så jag tänkte vara så egocentrisk och göra ett inlägg som bara handlar om mig. Mig och mitt liv.

Nu har jag ju tyvärr inte tillgång till resten av familjens bilder, bara mina egna. Hittar därmed ingen bra bild på vårat hus.

Smeknamn: Lotta, Gumman och numera Markan.
Gymnasieutbildning: ett specialutformat program som hette Text & Media (finns inte längre) på en av Umeås största gymnasieskolor.
Favoritfärg: rosa, blått, grönt.

Familj: mamma, pappa, lillebror och katten Missan. Älskar min familj, de betyder allt. Vi (de, kanske jag ska säga) bor i en gul enplansvilla i ett litet samhälle strax utanför Umeå. Med ganska stor trädgård. Mammas stora passion är just trädgården. Hon har väldigt gröna fingrar. Hon jobbar med datorer, gillar att dreja, gå på jympa, sticka, umgås med vänner, att se på töntiga tv-serier och vi pratar ofta på telefon om allt och inget. Min pappa jobbar med el, älskar fiske, friluftsliv, träning, skidåkning (har åkte Vasaloppet två gånger) och har hjälp mig med matten. Min lillebror fyller snart 18, älskar datorer, är lugn och trygg, har aldrig varit någon buspojke, är smart (går natur på gymnasiet och läser en sjuhelsikes massa matte), håller på med rollspel och vi har aldrig bråkat särskilt mycket.


Vårat hus är gult. Och när jag tänker på somrarna när man var liten så associerar jag till solrosor. För mamma brukade så solrosor som växte sig flera meter höga och jag tyckte det var så himla coolt. Den här solrosen är från i somras och blev kanske inte högre än en meter, men den var härligt gul och fin.


Vi har en katt som heter Missan och måste vara en av de snällaste och gosigaste katterna i hela världen. Faktiskt. Hon börjar bli lite till åren, kanske närmare tio år, snart? Tre kullar hann hon få, innan vi lät sterilisera henne. Självklart var det hur kul som helst att ha kattungar. Små ulliga, gulliga, busiga, alldeles underbara små varelser som man kunde titta på i all evighet. Men tre kullar räckte. Jösses, stackars Missan har ju klämt fram hur många ungar som helst! Och alla döpte vi till namn som började på M. Maja, Måns, Murre, Majsan, Max och någon till.


Gölligt.


Vi har en liten båt som vi ror ut med ibland och fiskar upp små abborar som vi släpper ner igen. Och så gör vi upp en eld och njuter av tystnad och frisk luft. Men det händer ju bara någon gång per sommar.

Resor jag gjort: Mallorca för en massa år sedan, Kreta, båtluffning i Grekland, London, Budapest på klassresa i nian, Danmark, Rom i våras med mamma.

Båtluffningen i Grekland:


Min bror, pappa och jag på Naxos.











Rom i våras med mamma:








Jag tycker om att gå på festivaler på somrarna. I år var jag på Peace & Love i Borlänge och Trästock i Skellefteå. Förra året var jag på Storsjöyran och Trästock.



Alla som känner mig vet även att jag gillar att baka och fika. Faktum är att jag gjorde en receptbok som projektarbete i trean. Den är jag lite stolt över.

Jag är fullkomligt besatt av Robert Pattinson, den snyggaste och sexigaste vampyren i världen.

Jag tycker om att åka slalom.

Jag älskar rabarberpaj en sommarkväll på altanen.

Jag är konfirmerad. Men jag skulle tyvärr inte säga att jag är kristen. Jag önskar att jag trodde på "något", men jag vet inte riktigt hur man gör.

Jag kan vara ganska blyg innan man lär känna mig. Jag avskyr egentligen att komma till en samlig främmande människor. Men när man sedan lär känna folk är det jättekul. Att komma till en ny klass måste ju vara något av det jobbigaste som finns.

Artister jag gillar är till exempel Frida Hyvönen, Anna Ternheim, Florence Valentin, Keane, Miss Li, Annika Norlin, Two Withe Horses, Coldplay, Lykke Li, Markus Krunegård och en massa fler.

Jag spelade fotboll tills jag började åttan. Det var väl aldrig riktigt min grej. Sen spelade jag badminton ett tag. Det tyckte jag var jättekul och jag blev rätt bra tillslut om jag får säga det själv. Jag tävlade aldrig eller så, men det var kul ändå.

Högstadiet är nog den minst trevliga perioden i mitt liv. Självklart var det kul stundtals, men o så jobbigt ibland. Jag var så osäker på mig själv, jag tyckte jag var så stor, men det var jag ju inte. Jag visste ingenting och jag ville så mycket men vågade inget. För det mesta var det jobbigt att bara gå genom korridoren. Jag hatade de flesta (alltså inte alla, jag tror ni vet vilka som inte ska ta åt sig) i min klass. Jag tyckte det var en klass från helvetet. En dag var jag speciellt arg och skrev i min dagbok "jag hatar min klass, de är helt jävla cp, helvetesjävlaskitklass". Då var gymnasiet en mycket bättre period.

Och imorgon ska jag ta tåget till Stockholm och hälsa på två kära vänner! Det blir kalas!

Ja, jag vet inte riktigt vad det här inlägget kom att handla om, men nu måste jag gå och lägga mig! Hejdå!