En telefonförsäljares bekännelser
Nu har jag jobbat i ganska exakt tre och en halv månad som telefonförsäljare. Det är ganska länge. Vilket har givit mig en hel del nya insikter och kunskaper. Till att börja med kan jag ju säga att jag, precis som alla andra, hatade telefonförsäljare förut. Men den åsikten har jag ju fått ändra; jag kan ju varken hata mig själv eller mina underbara kollegor! Och för det andra är det inte ett lätt jobb. Det är en konst att sälja på telefon. En konst, en talang, som tar tid att lära sig. Vissa har det naturligt, vissa blir bätte med tiden, vissa klarar inte av det. Självklart finns det en hel del mindre bra telefonförsäljare där ute - men också en hel del fantastiska bra. Vi har flera på vårat företag som jobbat flera år och de är kanonbra.
Att jobba som telefonförsäljare kräver ett visst självförtroende och bra självkänsla. Man får inte ta åt sig av vad folk säger. Gör man det är det ganska kört. Men det är svårt, riktigt svårt, när man fått flera klimakterietanter och skitgubbar på tråden efter varandra som meddelar att de inte är intresserade och avskyr telefonförsäljare, alternativt lägger på knappt innan jag hunnit presenterat mig. Jag brukade inte ta åt mig förut, men det har blivit svårare med tiden. Vet inte varför.
En vanlig invändning är "jag är inte intresserad av lotter" och det gör mig ingenting. Gillar man inte lotter så gör man det inte. Men jag minns mycket väl ett samtal där det var en karl som sa nästan på en gång "jag är inte intresserad av dig". Han var inte intresserad av mig. Jag blev paff och sa förmodligen bara "okej... då har jag kollat läget iaf, hejdå". Men egentligen hade jag velat säga: "och hur vet du det? Känner du mig?" Jag blev uppriktigt arg och lessen över hans dumma, idiotiska utlåtande. Jag fick ett liknande i veckan som jag inte orkar gå in på, men han fick mig att tro att det var mitt fel att han hade så dåliga erfarenheter av organisationen jag jobbar för. Men det är ju inte jag som gjorde det...
Vissa personer är bara så otroligt tröga. Efter man har pratat i någon minut om vilka fantastiska lotter det är så går det upp ett ljus för dom; "jahaaaa.... du försöker få mig att köpa lotter!" Men, smartskaft, vad trodde du? Att du skulle få en miljon kronor?
Sen har jag insett att "fattig pensionär" verkligen är ett vedertaget uttryck. Detta har gjort mig heligt förbannad på politikerna som bara sänker gamlingarnas pensioner, så de inte kan köpa lotter. Eller knappt ha mat på bordet.
Självklart är det ju inte bara jobbigt! Då hade man ju inte orkat. Ibland kommer man till riktiga gogummor och gogubbar. Som tycker att man är så trevlig och säger att ja, men bara för att du pratar så bra... Då blir man glad. När de skrattar åt ens dåliga skämt som man redan dragit sisådär femton miljoner gånger, men som de tror att man just hittade på. Fyndigt, javisst. Idag pratade jag i cirka 25 minuter med en medelålders man som berättade att han rest till 28 olika länder. Berättade att han varit i Filipinerna, Afrika, Kina, överallt... Han hade varit på ön där de spelade in senaste Robinson. Han var hur trevlig som helst och ville nästan inte sluta prata. Köpte såklart också. Det var hur trevligt som helst. När man pratar med sådana behöver man inte låstas, inte spela, man är uppriktigt och genuint intresserad och glad.
För er som av någon anledning läst ända hit skulle jag vilja avsluta med att säga: snälla, snälla alla där ute! Behandla telefonförsäljare som vilka människor som helst. Vi är inte ett släkte man kan ösa skit på och behandla hur som helst. Vi är bara människor. Som gör vårat jobb. Det är för de flesta nog inte ett drömjobb, det är något man gör för att få lön att betala hyran med, spara ihop pengar, köpa mat... Det verkar som att en del människor helt glömmer bort hur man beter sig mot folk när man pratar i telefon. Och visst - jag kan förstå att det är många telefonförsäljare som ringer ("du är den fjärde som ringer idag... suck"). Men då skulle jag vilja säga: skaffa NIX. Okej, du måste slå upp nummret i telefonkatalogen, lyfta på luren och slå ett nummer. Lite ansträngande, ja. Men sen slipper du oss telefonförsäljare som du hatar. Men är du så lat så du inte orkar... ja, då får du skylla dig själv. Och föresten - det heter inte PIX och inte RIX, det heter NIX. Hmpf.
Ville bara skriva av mig lite. Så.
Att jobba som telefonförsäljare kräver ett visst självförtroende och bra självkänsla. Man får inte ta åt sig av vad folk säger. Gör man det är det ganska kört. Men det är svårt, riktigt svårt, när man fått flera klimakterietanter och skitgubbar på tråden efter varandra som meddelar att de inte är intresserade och avskyr telefonförsäljare, alternativt lägger på knappt innan jag hunnit presenterat mig. Jag brukade inte ta åt mig förut, men det har blivit svårare med tiden. Vet inte varför.
En vanlig invändning är "jag är inte intresserad av lotter" och det gör mig ingenting. Gillar man inte lotter så gör man det inte. Men jag minns mycket väl ett samtal där det var en karl som sa nästan på en gång "jag är inte intresserad av dig". Han var inte intresserad av mig. Jag blev paff och sa förmodligen bara "okej... då har jag kollat läget iaf, hejdå". Men egentligen hade jag velat säga: "och hur vet du det? Känner du mig?" Jag blev uppriktigt arg och lessen över hans dumma, idiotiska utlåtande. Jag fick ett liknande i veckan som jag inte orkar gå in på, men han fick mig att tro att det var mitt fel att han hade så dåliga erfarenheter av organisationen jag jobbar för. Men det är ju inte jag som gjorde det...
Vissa personer är bara så otroligt tröga. Efter man har pratat i någon minut om vilka fantastiska lotter det är så går det upp ett ljus för dom; "jahaaaa.... du försöker få mig att köpa lotter!" Men, smartskaft, vad trodde du? Att du skulle få en miljon kronor?
Sen har jag insett att "fattig pensionär" verkligen är ett vedertaget uttryck. Detta har gjort mig heligt förbannad på politikerna som bara sänker gamlingarnas pensioner, så de inte kan köpa lotter. Eller knappt ha mat på bordet.
Självklart är det ju inte bara jobbigt! Då hade man ju inte orkat. Ibland kommer man till riktiga gogummor och gogubbar. Som tycker att man är så trevlig och säger att ja, men bara för att du pratar så bra... Då blir man glad. När de skrattar åt ens dåliga skämt som man redan dragit sisådär femton miljoner gånger, men som de tror att man just hittade på. Fyndigt, javisst. Idag pratade jag i cirka 25 minuter med en medelålders man som berättade att han rest till 28 olika länder. Berättade att han varit i Filipinerna, Afrika, Kina, överallt... Han hade varit på ön där de spelade in senaste Robinson. Han var hur trevlig som helst och ville nästan inte sluta prata. Köpte såklart också. Det var hur trevligt som helst. När man pratar med sådana behöver man inte låstas, inte spela, man är uppriktigt och genuint intresserad och glad.
För er som av någon anledning läst ända hit skulle jag vilja avsluta med att säga: snälla, snälla alla där ute! Behandla telefonförsäljare som vilka människor som helst. Vi är inte ett släkte man kan ösa skit på och behandla hur som helst. Vi är bara människor. Som gör vårat jobb. Det är för de flesta nog inte ett drömjobb, det är något man gör för att få lön att betala hyran med, spara ihop pengar, köpa mat... Det verkar som att en del människor helt glömmer bort hur man beter sig mot folk när man pratar i telefon. Och visst - jag kan förstå att det är många telefonförsäljare som ringer ("du är den fjärde som ringer idag... suck"). Men då skulle jag vilja säga: skaffa NIX. Okej, du måste slå upp nummret i telefonkatalogen, lyfta på luren och slå ett nummer. Lite ansträngande, ja. Men sen slipper du oss telefonförsäljare som du hatar. Men är du så lat så du inte orkar... ja, då får du skylla dig själv. Och föresten - det heter inte PIX och inte RIX, det heter NIX. Hmpf.
Ville bara skriva av mig lite. Så.
Kommentarer
Postat av: Ivarsson
Ahh, ljuuuva kundhantering. Så fort man jobbar med något där man ska möta kunder så förvandlas man från jämlike till det nedtrampade äckliga toalettpapperet på golvet i en bajamaja på hultsfredsfestivalen. Man har alltid fel och man är nästan alltid ett svin. Och den som kom på att kunden alltid har rätt - den skulle jag gladeligen strypa. Du är duktig iaf, som hänger kvar och kämpar på. Keep on rockin!
Trackback
