mynameissophia

Härmed tänker jag knåpa ihop en lista för att försöka övertyga mig själv till varför jag inte ska bryta ihop:

Varför det är bra att bo i en liten håla utaför stan med sina föräldrar och sin lillebror

- Jag behöver inte göra allt själv; laga mat, städa, tvätta etc. Å andra sidan så måste man plocka efter andra - gillar icket.
- Jag behöver inte längre betala själv för maten. Och vill jag gå iväg och köpa något så lånar jag mamma eller pappas ICA-kort. Snylt-snylt.
- Lovisa, Linn, Johanna och Sara finns här. (Tack gode gud) Och Jessica är inte SÅ långt bort. Ragna vet man dessvärre aldrig var hon håller hus. Är hon inte och bestiger berg så befinner hon sig kanske i Ammarnäs...;)
- Man behöver inte kolla över axeln när man går över vägen. Skulle det mot förmodan komma en bil så hör man den i god tid.
- När man är ute och joggar så kan man släppa väder bäst man vill, det är ändå ingen som hör.
- Vi grillar typ hela tiden.
- Mamma och pappa har införskaffat en ny (eller begagnad är den) bil. Mamma lovade mig att jag ska få låna den så mycket jag vill. Tror de förstår hur isolerad jag känner mig.
- Tror jag och Jonas har utvecklat en mognare relation nu efter att ha varit ifrån varandra. Jag gillar min bror. Mycket. Men inatt var han lite dum, eller klantig kanske. Jag säger bara: bada inte med en insulinpump, även om de ska tåla vatten. För rätt vad det är så läcker vatten in och den går sönder. Det resulterade i att mamma och pappa var tvugna att hämta honom klockan ett på natten på scoutlägret 6 mil bort och köra honom till sjukhuset. Nu ska han få en ny pump. Och jag tackar än en gång någon högre makt att vi bor i Sverige där vi har (nästan) gratis sjukvård. Pumpen är en riktig dyrgrip och att ha diabets är inte billigt. Stackars mamma kom inte i säng förrän klockan fem...
- Våran lilla by är ganska vacker. Det finns många promenadstråk.
- Man kan tvätta när man vill - behöver inte boka tvättid.

Nackdels-listan kan ju också göras lång, men den ska inte göras.