Berättelsen om när jag skulle plocka blåbär
För att mildra Ivis hemlängtan och tillfälliga (hoppas jag?) hat till mig så tänkte jag berätta om mitt misslyckade blåbärsplockande i tisdagskväll. Det var såhär:
Jag och mamma körde iväg till ett ställe en bit bort där det finns både hallon och blåbär. Jag brukar stå för blåbärsplockande och mamma för hallonplockandet (blåbärsplockning med bärplockare är mycket lindrigare än att stå med hallonbuskar upp till armhålorna och plocka med fingrarna, huga). Så vi delade på oss, jag gick in i skogen. Och pang! - myggen anföll mig. Okej, nu ska jag väl inte överdriva, det var säkert inget jämfört med hur det kan vara i fjällen, men det var iaf så pass mycket att det var störande. Jag hade långärmad jacka på mig, men myggen hittade händerna hela tiden. Och hårbotten. Och ansiktet. Och det är svårt att plocka bär om man hela tiden måste vifta bort myggor. Myggmedel hade vi ju inte tänkt på att ta med.
Dessutom tyckte jag mig inte hitta så mycket blåbär och det var spindelnät över de flesta blåbärsrisen, vilket gjorde att jag inte vågade plocka - risken att få en äcklig spindel ner i hinken var alldeles för överhängande och det ville jag inte vara med om. Så efter en stunds myggviftande och ca 2 dl blåbär senare så kämpade jag mig till hallonbuskarna och ropade på mamma. Jag åt lite hallon och tog bilnyckel och tog skydd i Polon. Roade mig med att äta upp blåbären (som faktiskt inte smakade så mycket, to bad) och ta kort på min mun, när jag väntade på mamma. Såhär:

Mohahaha, jag är en vampyr!!

Vill du...

... kyssa mig?!!?


Jag fick iaf inviga mina nya stövlar.
Slutsats: dålig (läs: ingen) blåbärsskörd för min del (jag slängde det som jag inte åt upp, för de var fula). Mamma fick dock med sig en hel del hallon.
Jag försöker passa in i skogen, försöker övertala mig själv att det är skönt, harmoniskt, blahablaha, att vara i skogen. Och visst, ibland är det det. Men inte i tisdags. Skogen ville inte ha mig. Och ibland om jag ser för många spindlar och äckliga saker så blir jag jättestressad och vill bara ut ut ut från skogen och byta kläder och gömma mig för allt som krälar och kryper. Men det blir bätte. Faktiskt. Jag menar, jag plockade ju svamp igår! Jag kröp under buskar, under döda grenar, höll på att ramla ner i ån. Såg faktiskt bara en spindel, för jag BESTÄMDE mig att inte leta efter dom. Och då går det. Men vi blir bätte och bättre vänner skogen och jag. Det är bra.
Jag och mamma körde iväg till ett ställe en bit bort där det finns både hallon och blåbär. Jag brukar stå för blåbärsplockande och mamma för hallonplockandet (blåbärsplockning med bärplockare är mycket lindrigare än att stå med hallonbuskar upp till armhålorna och plocka med fingrarna, huga). Så vi delade på oss, jag gick in i skogen. Och pang! - myggen anföll mig. Okej, nu ska jag väl inte överdriva, det var säkert inget jämfört med hur det kan vara i fjällen, men det var iaf så pass mycket att det var störande. Jag hade långärmad jacka på mig, men myggen hittade händerna hela tiden. Och hårbotten. Och ansiktet. Och det är svårt att plocka bär om man hela tiden måste vifta bort myggor. Myggmedel hade vi ju inte tänkt på att ta med.
Dessutom tyckte jag mig inte hitta så mycket blåbär och det var spindelnät över de flesta blåbärsrisen, vilket gjorde att jag inte vågade plocka - risken att få en äcklig spindel ner i hinken var alldeles för överhängande och det ville jag inte vara med om. Så efter en stunds myggviftande och ca 2 dl blåbär senare så kämpade jag mig till hallonbuskarna och ropade på mamma. Jag åt lite hallon och tog bilnyckel och tog skydd i Polon. Roade mig med att äta upp blåbären (som faktiskt inte smakade så mycket, to bad) och ta kort på min mun, när jag väntade på mamma. Såhär:

Mohahaha, jag är en vampyr!!

Vill du...

... kyssa mig?!!?


Jag fick iaf inviga mina nya stövlar.
Slutsats: dålig (läs: ingen) blåbärsskörd för min del (jag slängde det som jag inte åt upp, för de var fula). Mamma fick dock med sig en hel del hallon.
Jag försöker passa in i skogen, försöker övertala mig själv att det är skönt, harmoniskt, blahablaha, att vara i skogen. Och visst, ibland är det det. Men inte i tisdags. Skogen ville inte ha mig. Och ibland om jag ser för många spindlar och äckliga saker så blir jag jättestressad och vill bara ut ut ut från skogen och byta kläder och gömma mig för allt som krälar och kryper. Men det blir bätte. Faktiskt. Jag menar, jag plockade ju svamp igår! Jag kröp under buskar, under döda grenar, höll på att ramla ner i ån. Såg faktiskt bara en spindel, för jag BESTÄMDE mig att inte leta efter dom. Och då går det. Men vi blir bätte och bättre vänner skogen och jag. Det är bra.
Kommentarer
Postat av: Ivarsson
Jag blir lite sugen på att kyssa dig iaf. Fast jag tycker fortfarande inte om dig riktigt helt.
Trackback