mynameissophia

Går raskt vidare från ögonen till hjärnan, inte ett så långt hopp alltså. Och hur mycket finns det inte att säga om hjärnan?! Den är ju helt magisk! Men jag kan ju börja med lite basic-fakta som ni kanske redan känner till.

- Hjärnan är ju som bekant uppdelad i två halvor - vänster och höger. De har lite olika egenskaper, den ena (höger tror jag) är lite mer kreativ typ.
- Dessutom är det höger hjärnhalva som registrerar att du sticker sig på en nål på vänster hand och tvärtom... Mystiskt!
- Hjärnan är dessutom uppdelad i storhjärnan och lillhjärnan. Lillhjärnan samordnar impulser. Skickar dom rätt liksom.
- I hjärnan finns också hypofysen. Det är en körtel som producerar hormoner. Mycket viktig alltså.
- Syncentrat är längst bak i hjärnan, kontigt nog - längst bort från ögonen. Medan hörselcentrat är på sidan av öronen. Det finns två talcentra, ett för att kunna förstå vad andra säger och ett för att själv kunna formulera meningar, tror jag.

Men det mest intressanta är ändå den grå barken. Det vill säga det som är runt hela hjärnan, längst ut. Det är där vi tänker och lagrar minnen. Men hur fungerar det?! Hur tänker man? Hur går det till? Hur kommer det sig att man tänker olika? Hur lagras minnen? Varför minns man vissa saker, men andra inte? Lagras minnena som i ett arkiv? I långa hyllor nummrerade med olika årtal: sommaren -96? Varför minns man inte sin första födelsedag? För att hjärnan inte var färdigutvecklad? Vad ÄR tankar? Signaler? Kemiska substanser? Hur uppkommer en tanke? Varför tänker inte alla likadant? Nej, jag blir inte klok på det!

En vän till mig skrev en gång: "förmågan att tänka; en förbannelse eller befrielse?". Självklart är det ju ett sorts "krav" att man ska kunna tänka för att bli en individ, för att ha en personlighet. Åtminstonde tycker jag det. Jag anser att personligheten sitter i hjärnan. Var skulle den annars vara? Eller "flyter" personligheten runt överallt, i hela kroppen? En sorts själ, har man det? Hursomhelst, så kan jag ibland tycka att tänkandet är en förbannelse. När man ältar något. Något man gjort, något någon annan gjort, något man ångrar, något man längtar till, något man gruvar sig för. När man bara tänker och tänker och tänker, men egentligen inte kommer någon vart - då önskar jag att man bara kunde "stänga av" hjärnan för en stund. Tänk så skönt! Man skulle få slippa sina egna jobbiga tankar för en stund! Dessvärre skulle det nog vara oerhört jobbigt att "sätta på" hjärnan sen igen, allt skulle skölja över en igen.

En annan tanke: hur många hjärnceller har man inte supit bort? Gör alkohol att man blir dum? I så fall är det ju inte bra. Snart borde jag planera in vita veckor.

En annan sak som slagit mig är hur otroligt känslig hjärnan borde vara. Och tänk så mycket som skulle kunna gå fel! Man borde glädjas mer över hur bra man fungerar. Ja, över hur allt fungerar! Nu förtiden pratar man ju inte bara om att man ska träna kroppen utan även hjärnan - hjärngymnastik. Det innebär att tänka ordentligt och annorlunda. Till exempel genom att lösa korsord, sudoku, äta med gaffeln i "fel" hand, byta ordning på morgonrutinerna, köra bil en annan väg till jobbet. Att läsa böcker är nog bra, kan jag tänka mig.

Så vad vill jag säga med det här? Hylla hjärnan! Ta hand om den, lös korsord! Sluta dricka för stora mängder av alkohol och ta dig en funderare över hur fascinerande det är att man kan tänka!


Plugga! Det tränar nog hjärnan... Studentlitteraturen jag köpte förra terminen.