mynameissophia

Bilder från pepparkaksbak:


En hög med stjärnor.


Minihästar och miniänglar.


Stora hjärtan.


Grisar är mina favoritpepparkakor.

Två fina burkar som jag köpte på Röda Korset för ett tag sedan:




Den ena råkade komma från Svenska Tobaksmonopolet. Men det gör inget. Den var så charmig. Dessutom har jag ju diskat den. Men vad jag ska ha i den har jag inte bestämt mig för än. Tips?


Den andra ska jag ha te i. Visst var den söt?! Svenska Tobaksmonopolet var lite nött i kanterna. Har varit med länge. Undrar vad den har genomlevt? Hur många år kan den vara? 20? Var den med när Berlinmuren föll kanske? Vad vet man.

Vad jag vet:

- Tentan gick visserligen bra, men inte så bra som jag trodde. Var det bara för att jag öppet sa att det gick bra? Va? Fick tre poäng från vg. Och jag som hade hoppats på vg.
- Seminariet igår gick piss. Det var inte många ord som trillade ur mina läppar. Å andra sidan så hamnade jag i den gruppen som fick JUST den texten som jag inte hade hunnit läsa klart. MÄÄÄÄÄHH. Varför är allt emot mig? Världen har en konspiration mot mig. Vi ska bryta ner henne, sakta, sakta, sakta, ska vi förstöra henne, låta henne misslyckas, förudmjukas...
- Både igår och idag har jag pratat med en tjej i klassen ganska mycket. Vi lunchade idag. Känns bra. Genom att prata med folk kan man upptäcka en massa saker som man inte trodde. Nähä, tänker ni, kom du på det nu. Men det har slagit mig de senaste dagarna att man tror så mycket om folk, du vet "hon är nog lite sådär", "han är nog lite töntig", "hon beter sig nog lite konstigt åt"... Men genom att lära känna folk så upptäcker man att man trodde fel. Eller att det kanske berodde på något annat. Att en person ofta är frånvarande på föreläsningar behöver ju inte betyda att personen i fråga är lat, det kan ju faktiskt vara så att han eller hon har barn, har separerat och har cancer. Till exempel. Eller bara en sådan sak som att gissa ålder! Jag ljuger inte när jag säger att jag kan gissa 10 år fel.
- Jag har ingen julkänsla alls. Jag följer inte julkalendern, den brukar ju ge lite julkänsla. Inte ens pepparkaksbak och julkortstillverkning ger mig julkänsla. Det känns bara som om världen konspirerar mot mig. Världen försöker lura mig att det är jul! För egentligen är det ju inte jul, det är ju spetember och jag har precis börjat på universitetet. Men jag kan väl inte säga att jag har försökt själv att få så mycket julfeeling. I helgen blir det banne mig julskivor, knäckkok och julklappsinslagning. Och lite tomtar ska komma ställas ut. Just nu känns det bara jobbigt. Har ingen ork, ingen lust. Ingen lust med någonting.

Ja, jag är lite deppad just nu, så muntra upp mig! Skriv något snällt. Jag antar att jag bara saknar en massa människor, har en jobbig bok att läsa och ångest inför jobbletande i dessa finanskristider med lågkonjunktur... Hejdå.