mynameissophia

Ikväll har jag sprungit en mil! Jag är så nöjd! Det har ju rent av gått uselt med joggingen i sommar... allt på grund av ett ödesdigert felsteg i Skellefteå... (okej, innan dess gick det ju ganska bra). Sen dess har jag provat springa några gånger då och då, men det har alltid gjort lite ont i foten (och varit värre dagen efter). Istället har jag försökt hålla flåset upp på träningscyklen. Men nu är jag äntligen igång igen! I tisdags sprang jag drygt sju kilometer och idag sprang jag alltså en mil. I början gick det väldigt tungt, men jag tänkte att nu jädrar, det blir liksom inte bättre än så här, det är ju bara att springa! Hem kommer man alltid på nåt sätt, om man så ska krypa sista biten...

Men jag tycker faktiskt att det är lite läskigt att springa där längst bort... Speciellt på kvällen om det är dimma. Det är så öde där, fast ikväll mötte jag faktiskt två kvinnor som var ute och promenerade, så då kände jag mig inte som den sista människan på jorden. Min största rädsla är att jag ska möta en björn. Nummer två är att någon ska stanna bilen strax framför mig, fånga mig och styckmörda mig på plats eller alternativt kidnappa mig och låsa in mig i en källare i resten av mitt liv. Nummer tre är att jag ska trampa snett och stuka foten. Då måste jag halta typ flera kilometer till Bella för att ringa hem och be om hämtning... det skulle vara lite jobbigt.

Ojj, det blev ju ett långt inlägg. Hursomhelt så tänkte jag ju bara säga att jag börjar känna mig redo för Tjejmilen! Det är så härligt att vara igång igen, jag älskar ju att jogga!