mynameissophia

Som bekant så blev jag avstulen min mobil i fredags. Eftersom det är en promillechans att den kommer tillbaka så köpte jag och mamma en ny i veckan. Vi löste det så att mamma och pappa betalade hälften och jag hälften. Så jag tackar för det. Det blev en Sony Ericsson W660i, snäppet nyare än den förra. Den var typ på nån sorts kampanjpris nu så den var inte så dyr. Men ändå... Det är pengar! Men inte bara det; jag älskade min förra mobil, jag saknar den, jag saknar den jättemycket! Den var min, jag hade fått den i 18-årspresent, den representerade så mycket för mig, dne var bra, fin, enkel, alldeled lagom tung i handen och spelade bra musik... Den nya är bara svart, den har plastigare knappar, inga roliga bilder finns i albumet och den är alldeles för lätt.. Det känns inte som min, det är en främling som ligger i min hand. Nu låter jag som en bortskämd snorunge, jag vet. Men jag är väl det också. Nu behöver jag iaf inte låna mobilen av Emma för sjuttioelfte gången i veckan. Och så har jag fått nya hörlurar. Man måste se det positiva.

Jag har blivit mer förkyld, känner mig hängig. Ska gå och se på Medium och äta en apelsin innan jag böjar gråta. Hej.