En sån där tisdag
Jag vet inte riktigt vad det är idag som är lite fel, men jag tror att jag bara är trött. Trots att det bara är tisdag. Det bådar inte gott. Då är det tur att vi har plugga-hemma-dag imorgon så man kan sova. Det enda vi hade idag var information om biblioteket. Det var en gammal gullig gubbe i pensions-åldern som visade oss runt. Han gick runt i sådana där bruna gamla sandaler, ni vet? Det var lite roligt. Och så berättade han om deras sjuka system, hur de har sorterat böckerna. Kurslitteraturen finns på ett ställe och så finns det andra böcker på ett annat ställe och de var sorterade efter ett sjukt system. Tror inte ens att han förstod varför det var så. Men han var lite rolig. Vi stod och fnissade lite åt honom.
Sedan gick jag till IKSU och var på ett 30-minuters afro pass, men det var inte så roligt som jag hoppades. Det var inte en särskilt rolig koreografi och inte så jobbigt heller. Men det var nog bra, för jag hade inte så mycket ork. Benen var liksom tunga och det kan ju bero på att jag gymmade igår. Sedan hann jag vara med på halva core-passet efteråt innan jag gick till bussen. Väl hemma har jag nästan somnat i soffan när jag försökt läsa. Det är ju till och med fint väder! Ska man inte vara pigg då?
Ljuset i tunneln är klassfesten på fredag. Det ser jag fram emot. Jag tror att anledningen till att jag så mycket tycker om att festa är för att man tillåts slappna av, man behöver inte tänka, man kan släppa kontrollen och vara lite galen. Det är skönt. För jag är ett kontrollfreak, jag planerar allt. Och blir jättearg när jag glömmer något. Men att festa kräver sin planering, speciellt när man är 19 år och bor utanför stan. Hur ska jag ta mig in till stan? Hur ska jag få tag på dricka? Hur ska jag ta mig hem?
Idag är en dag att lyssna till Timo Räisinens Fear no darkness och I'm Indian och Amy McDonalds Run.
Kram
Sedan gick jag till IKSU och var på ett 30-minuters afro pass, men det var inte så roligt som jag hoppades. Det var inte en särskilt rolig koreografi och inte så jobbigt heller. Men det var nog bra, för jag hade inte så mycket ork. Benen var liksom tunga och det kan ju bero på att jag gymmade igår. Sedan hann jag vara med på halva core-passet efteråt innan jag gick till bussen. Väl hemma har jag nästan somnat i soffan när jag försökt läsa. Det är ju till och med fint väder! Ska man inte vara pigg då?
Ljuset i tunneln är klassfesten på fredag. Det ser jag fram emot. Jag tror att anledningen till att jag så mycket tycker om att festa är för att man tillåts slappna av, man behöver inte tänka, man kan släppa kontrollen och vara lite galen. Det är skönt. För jag är ett kontrollfreak, jag planerar allt. Och blir jättearg när jag glömmer något. Men att festa kräver sin planering, speciellt när man är 19 år och bor utanför stan. Hur ska jag ta mig in till stan? Hur ska jag få tag på dricka? Hur ska jag ta mig hem?
Idag är en dag att lyssna till Timo Räisinens Fear no darkness och I'm Indian och Amy McDonalds Run.
Kram
Kommentarer
Postat av: Lykke Li
Let it fall let it fall, let it fall let it fall - släpp kontrollen och åk ner till ivarsson så kan vi vara crazycrazy bägge två och skaka rumpa tills det inte finns några rumpor kvar
Trackback